Sånt här blir man ju inte klok på..

Back to school idag. Blev borta hela förra veckan på grund av infektionen så kändes bra för närvaron att vara tillbaka, men kan inte säga att jag längtat tillbaka speciellt mycket. Måste verkligen hitta något att få upp motivationen till skolan igen, men känns helt omöjligt med skolan jag är på just nu. Visst man går dit för att man måste, för närvaron och för att träffa vännerna men motivationen ligger liksom på 0 ändå.  Två år till där känns verkligen inget för mig, skulle helst vilja börja jobba typ imorgon. Eller plugga något roligare än några sketna gymnasiebetyg. 
 
Lite roligare eftermiddag hoppades jag på med banjobb planerat för Greven. Och in på banan kom vi men inte mycket mer än så. Jag kan verkligen inte få fram vad som var fel men något var verkligen fel. Värmningen kändes bra men sen fick jag honom först inte att volta, antingen skulle han bara skritta eller så gick han inte styra till en riktig volt. Sen när jag väl gav upp voltningen och släppte iväg honom så sprang han inte istället. Eller alltså, han sprang men man kan knappt säga att han gjorde mer än joggade. Bara vinglade/kollade på annat och lyssnade inte alls på kommandona. Han som annars brukar vara hur pigg som helst när man vänder upp. Brukar ju behöva bromsa upp honom hur mycket som helst första 500m för att han inte ska leka elitloppet liksom haha!
Förstod i alla fall att något inte var som det ska och det visade sig att han lagt tungan över bettet, så styrde av banan för att åka in i stallet och rätta till det men hann inte mycket längre än någon meter från banan så stannar han och börjar backa och hotade med att resa sig upp för att sen stå och steppa inne på stallgången när vi väl tagit oss dit. 
Alltså visst om det vore LH, eller en liten bråkig unghäst men det är Greven vi snackar om. Den 8-åriga valacken som startat hela livet och tidigare knappt viftat på svansen i protest. Ingen av de där sakerna har han i varje fall visat någon tendens till hos mig och som jag hört inte på tidigare ställe heller.  Bara det att han lägger tungan över bettet är ju något som visar att det är fel och sen att han inte sprang när han fick men "dampade" när vi åkte av? Ingenting stämmer in på "typical Greven". 
Hade hoppas på att vi var på väg tillbaka men det här kändes då verkligen som ett bakslag.. Gör ett nytt försökt med banan i helgen, är han lika då får det bli en ny vända till veterinären.. 

Kriteriehelg

Kriterihelg var det ja! Jag tog som sagt bilen ner själv i lördags och det här fick bli min första lilla resa med bilen själv. Innan har jag ju typ som längst åkt in till stan och vänt, haha. En himla frihet att bara kunna åka iväg sådär och otroligt mycket smidigare än buss och tåg. 
 
Att åka själv i huvudtaget var inga problem. Jag bodde på Mornington Hotel en bit från travbanan och tja ja, att hitta folk att prata med på travet är ju inte direkt något problem. De flesta (känns som alla haha) vet vem jag är och jag har bra koll på många också. Inga problem att hitta varken nya eller gamla vänner en sån här helg och att prata häst är aldrig fel. Dessutom fantastiskt fina hästar, lopp och stäming på Solvalla. Trav är alltid bäst på plats! 
 
En salig blandning av alla bilder som tagits i helgen 
 

Helt otroligt egentligen hur mycket man förändrats som person genom åren och hur mycket jag växt som människa, för tre år sen satt jag inlåst på toan under rasterna och att bara åka förbi cafeterian var jobbigt. Gick på den skolan i två år men besökte matsalen max tio gånger. SÅ jobbigt tyckte jag det var med mycket folk jag inte kände (och framförallt skolmiljön, såklart). Nu för tiden gör jag allt från att föreläsa till radio och TV, och visst att jag har långt kvar tills självförtroendet är på topp men alltså det går framåt i varje fall. Jag är en bra bit på vägen och efter helger (och hela året för den delen) som den här känns det ändå hur bra som helst. ♥ 

Kriteriehelg - Solvalla

Tråkigt såklart

Infektionen kom tillbaka redan förra söndagen och har varit väldigt på hela veckan. Jag har väll försökt hållt igång så gått det går ändå trots allt men idag när det egentligen var planerat att jag skulle åka ner till Stockholm igen för Kriterihelg blev jag hemma. Att köra bilen hela vägen ner själv kändes helt enkelt inte värt med tanke på omständigheterna. Och jag antar att det är lite såhär det är. Det här är anledningen att man inte bokar hotell flera veckor i förväg utan bokar i sista minuten och saker och ting ändå inte blir av - bara för att man lärt sig hur det r. Det går liksom inte räkna med kroppen i planerna. 
Så ikväll blir det kriterieauktion från soffan, men imorgonbitti tänker jag oavsett sätta mig i bilen och köra ner till Solvalla. Stannar över natten och åker hem söndagkväll. Det får helt enkelt göra ont.. 
Haha jaa snapbilden får duga ikväll