Årets första travdag på Hagmyren
Idag var det dags för Hagmyren att köra sin första travdag för i år och jag var på plats som banfotograf. Jag brukar ju vara där och fota annars med, men i år kan jag faktiskt titulera mig som banfotograf eftersom jag blivit "anställd" av banan för att fota. Superkul! Fotade tidigare i år på bygdetravet och nu var det dags att dra igång "på riktigt". Roligt uppdrag. :) 
Det enda dryga är egentligen all lera. Hade med mig mitt freewheel så det underlättade lite men såklart både tungt och skitigt att åka runt. Men är ju likadant överallt nu för tiden. Tar min inte ens ut till hagarna så här års utan brorsan har fått anställning av mig som förste "hämta hästarna i hagen" assistent, haha! 
 
Har bilder på de flesta hästarna från idag, maila skogsrusset@gmail.com om du letar bild. :) 
Alldeles i bankanten såg det ut såhär, fyyy 
Nytillskott i stallet
Imorse kom hästbussen inrullandes och av från rampen kom en brun lite smått fundersam valack och jag kan inte annat än hälsa honom välkommen hem
Han har rest sedan igår och fick övernatta en natt i Stockholm innan han slutligen kom hit. Rullstolen har han hittills inte reagerat på men mycket annat att se sig om på en bondgård ändå. Han har stått i proffsträning hela livet och nu hamnade han ute i skogen på en gård men ponnysar, getter och någon ko i en hage bredvid. Liite läskigt och mycket att ta in. Så den där i rullstolen som tog emot honom var ingenting att reagera på. En fnys sen var det klart. 
 
Jag ska berätta mer om denna herre senare. Men nu måste jag iväg på Hagmyren för att jobba som banfotograf på deras tävlingar idag. 
Även fast bilden har sämst kvalite måste jag bara visa den ändå. Linnson fick stanna kvar inne som moraliskt stöd ett tag. Kan ni gissa vem ut av de det var som egentligen behövde en lugnande kompis? ;) 
 
 
5 saker du kanske inte visste om min sjukdomshistoria
* Jag har varit på lite olika smärtcentrum, allt från Umeå i norr till Akademiska (tre olika ställen) och Karolinska i Stockholm.  

* Sjukdomen jag har ligger bland de högsta på den den uträknade smärtskalan. Över att bryta ben, föda barn (herregud??) och strax över cancer och amutations smärta. Känns helt sjukt när man tänker på det. Sen är ju smärtan olika från person till person, men jag kan väll säga som så att jag kan inte ens ha byxor med sömmar innuti för den lilla detajen gör för ont mot huden på benet. 
 
* En gång när jag var som dåligast första åren jag var sjuk åkte jag och mamma iväg till någon skum gubbe som bodde någonstans utanför Sundsvall. Han påstod att han kunde hjälpa mig och vi fick kontakt med honom sådär genom vänners vänner. Gubben höll mig i handen och påstod att han kännde massa saker. Sen hokus pokus visste han hur jag skulle botas. Så vi betalade han pengar i fickan och åkte iväg till apoteket och tog ut SJUKT mycket piller (mest sånt som Zink och liknande)... Och allts nej det hjälpte inte. Det kostade bara mycket pengar. Men var lite kul att gå "bakom ryggen" på sjukhuset och testa något annat när sjukvården bara gick emot en. 
 
* En annan gång när jag var inlaggd under längre tid klippte vi av en bit av mitt hår och skickade in på analys - för även där var det ett bolag som påstod att de kunde bota mig med deras pulver. Fick något svar och även där blev det piller (eller ja denna gång var det pulver). Såklart fick inte sjukhuset veta något, så vi gömde burkarna i garderoben när jag var inlagd på sjukan i tre månader. (11 åriga Matilda tyckte det var rätt kul ja). 
 
* Jag har tre rullstolar, en "ute rullstol" med halvmotor som tar sig lätt fram i stallet. Kallas Cross rullsol men den lever inte upp till namnet eftersom den pajar hela tiden, haha. :( Sen två pantera, en till vardags och en extra som jag har på övervåningen (fungerar även väldigt bra att ha de gånger jag pajat de andra rullstolarna också ehehe). Jag är verkligen sämst på att ta hand om rullstolarna och brukar nästan alltid ha något jäkla däck som gnisslar.'