/ Allmänt / L.H Adventure /

Ibland måste man ta beslut man aldrig trodde man skulle behöva ta

Jag är inte den som är rädd av mig och står ogärna över saker jag vill göra för att jag är rädd för att misslyckas, eller för att något ska gå fel. Det har alltid varit min styrka, framförallt i hästväg. Att jag är orädd. 
Men i torsdags fick jag för första gången uppleva en balansövning ordnad av LH som var tillräcklig för att jag skulle säga att jag aldrig mer vill köra henne. 
 
I torsdags selade jag på. Adventure gick iväg med spetade öron och snabba steg, glad över att få komma ut. Lika positiv som vanligt. Men vi kom inte speciellt långt från gården (kanske knappa 300m) innan det slog slint.
Det började med att Adventure ville trava och jag sa nej, så då börjar hon mata sparkar. Jag sitter i långvagn och har sparkgjord. Hon har sparkat förr, så jag tycker i någon sekund att läget är under kontroll.. tills hon börjar hoppa. Med alla fyra benen farandes upp i luften avslutade hon sina språng med att slänga ut bakbenen . Gång på gång fortsatte hon. Till följd av skengalopp och några sparkar  innan hon igen  började hoppa och sparka ut igen, för att sen fortsätta skena. Jag försökte för allt jag kunde att få ner henne och jag försökte för allt i världen att hålla mig kvar i vagnen. 
Den dagen ledde vi hem LH och när jag selade av henne sa jag mellan tårarna att jag aldrig mer vill sätta mig i vagnen bakom henne igen.. 
 
Adventure är en snäll häst. Jag har känt och kört henne sen hon var nybliven treåring. Varit med från kval till vinstlopp. Jag har tränat, kört mina licenslopp och mina första lopp med henne. LH är klok och hon har varit en häst jag fått uppleva så mycket kul med, oavasett tävlingsresultat. 
Men i vintras började hon sparka för vagn. Oftast på lilla raksträckan innan backen började. Men vi började starta i februari och slutade köra backe så hon slutade även med sparkarna, fram tills för ett tag sen. 8 april sparkade hon för vagn, 29 april skickade hon iväg min kompis på akuten när hon gjorde liknande "hoppsprång" fast med ryttare på ryggen. Och den 26 maj, i torsdags, både skenade, sparkade och hoppade hon med mig i speedcarten. 
Emellan allt det där har hon startat och tränat på som vanligt. Och även om resultetet på banan inte har varit toppen så har hon känts toppen. Kanonfin i träning, riktigt rolig att köra. Lyssnat bra och flera gånger har jag kommit tillbaka med ett leende på läpparna. Jag var säker på att vi skulle fått en riktigt rolig sommar tillsammans och har lopp planerade så länge det finns proppar utskrivet. 
 
 
Men jag har inte kört henne sedan hon skenade och är osäker på om jag kommer sätta mig där igen här hemma.
Samtidigt vill jag inte sälja henne egentligen, och vem vill ta hem någon som henne? Jag tror också hon skulle bli en jättebra mamma men har svårt att tro att hon skulle tycka det är kul att bara stå i hagen och lämna bort i träning är dyrt men kanske värt det i längen.. Men då är frågan om hon fortsätter när hon kommer hem igen. Hela grejen med att ha häst är ju att kunna träna själv, det är i alla fall vad jag vill.
 
LH är en fantastisk rolig häst och jag tror inte hon skulle sparka om jag satte mig upp i vagnen idag. Hon kanske inte skulle sparka på hela veckan, kanske inte veckan efter det heller. Kanske det skulle dröja en månad eller två. Men göra om det, det vet jag att hon någon gång kommer göra. Kanske hemma med mig i vagnen, eller med Maria på ryggen eller men en annan kusk på banan. Någon gång. Och det, ja det får mig att för första gången någonsin backa undan och i rena säkerhetskäl tveka över att sätta mig där bak i vagnen igen. 
Jag älskar sporten, jag älskar hästar. Och kan man kalla ett djur sin bästa vän så kan jag nog räkna in LH där. Därför känns allt lite extra tungt att skriva allt det här. LH är ingen jag bara vill "göra mig av med". Men ingen jag känner jag känner mig säker på att sitta bakom heller och jag är verkligen, verkligen inte en person som blir rädd av mig men det är ytterst få saker som skrämt mig så mycket som i torsdags.. 
Jag klarade mig undan men endast något blåmärke i torsdags men det hade kunnat sluta så himla mycket värre för både mig och LH.
Så nu är bara den stora frågan hur nästa kapitel ser ut och om vårt äventyr får fortsätta tillsammans eller vart för sig... Och jag har verkligen ingen aning om hur jag ska göra.
#1 / / Amanda:

Är hon genomkollad av vet? Det låter tyvärr som en häst som har ont. En häst börjar inte bara sparka sådär. Hoppas ni löser situationen på bästa sätt!

Menar inte att peka pinnar eller något med min fråga, hoppas du inte uppdattar den så.

Svar: Såklart de inte bara sparkar "bra för att". Hon är kollad i allt från mun till rygg, nacke, kors, ben, bog ( ja hela hästen haha) flertal gånger av såväl veterinär som olika equiterapeuter. Sist massören var ut trodde hon mer på brunst/hormoner än något annat eftersom hon tyckte hon var väldigt fin i kroppen i övrigt.
Matilda Persson

#2 / / Alexandra:

Kolla upp henne ordentligt med veterinär och equiterapeut och låt sedan någon mer rutinerad köra henne ett par gånger och se hur hon beter sig innan du kör igen? Hon ät ju en ung häst och kanske behöver få reglerna förklarade en gång till. Jag har aldrig ens suttit bako, en travhäst och har ingen erfarenhet överhuvudtaget. Men hade det varit en ridhäst så hade jag backat bandet och (förutsatt att hästen är frisk) enbart tränat start och stopp och varit hård på att det ska fungera, i alla situationer. Mvh alexandra

Svar: Hon är upp kollad flertal gånger av equiterapeut och även vet har varit ut. Hon sköter sig ju emellan gångerna, därför det känns så "svårt" att backa ett steg även om det kanske är det man ska göra. För emellan går hon ju så jäkla bra och är liksom som vanligt, pigg och framåt men sköter sig väldigt bra. Att sätta upp en rutinerad kusk tror jag absolut på och därför det kan vara bra att skicka iväg henne ett tag. Men eftersom hon bara sparkar ibland så är det ju inte säkert att hon gör det när den kör, men kanske gör om det igen när hon kommer hem igen..
Matilda Persson

#3 / / Anonym:

Hon kanske behöver köras oftare? Det kanske helt enkelt bara är överskottsenergi? Eller har ni bytt foder eller ändrat på något annat?

Svar: Ja kanske det.. Men ändå körs hon mer nu än vad hon gjorde förut, när hon inte sparkade.. :/ Ingenting bytt, foder och allt är lika. Tog hem Greven slutet på mars, det är väll det enda "nya" här hemma..
Matilda Persson

#4 / / Jossan :

Kan de va en paus hon behöver? Nu vet jag inte hur ditt träningsupplägg ser ut med henne dock. Såg att hon va kollad från topp till tå är det inkl böjprov? Kan de va ngt så simpelt som att ev selen ligger och trycker någonstans?
En häst brukar ju dock inte bli galen bara så där :/
Vem är hon efter?

#5 / / Jossan :

Kan de va en paus hon behöver? Nu vet jag inte hur ditt träningsupplägg ser ut med henne dock. Såg att hon va kollad från topp till tå är det inkl böjprov? Kan de va ngt så simpelt som att ev selen ligger och trycker någonstans?
En häst brukar ju dock inte bli galen bara så där :/
Vem är hon efter?

Svar: Ja kanske ett sommarbete. ;) Hon brunstar också så det är det enda som är sammankopplat med att hon blivit "galen" ibland. Så equiterapeuten trodde nästan det var något med hormonerna.. Hon har inte på senaste tid gått igenom något böjprov och det skulle mycket väl kunna vara att hon irriterar sig på något i utrustningsväg. Men känns så konstigt att hon skulle reagera så extremt mycket på något litet i utrustningen. Brukar alltid kolla så allt sitter bra innan jag sicker ut och tyckte i all fall inte det var något som satt så mycket annorlunda så hon skulle kunna dra iväg sådär.. :/ Hon är efter Terrific Girl - Rite on Track
Matilda Persson

#6 / / Jenny:

Min första tanke är ju som de andra som skrivit här att det kanske är nått med smärta eller obehag. Men du har ju låtit kolla upp henne rätt bra låter det som så min andra tanke är att hon kanske helt enkelt är i toppform? Jag vet starthästar som i vanliga fall är rena teddybjörnarna (småbarn skulle kunna hantera dem), men när formen är vässad så får man se upp för då kan de försöka bita en eller kicka i hanteringen. Aldrig varit med om att de betett sig riktigt illa i vagn dock. Men det är ju en tanke i alla fall..

Svar: Men då tycker jag hon borde betett sig så hela tiden. Inte bara någon gång ibland? :/
Matilda Persson

#7 / / :

Märrar som börjar strula och får hastiga humörsvängningar kan det vara värt att kolla äggstockar efter cystor!

Svar: Tack för tipset!
Matilda Persson

#8 / / Alexandra igen :

Som många andra skriver, och även du själv - brunsten kan vara nog så jobbig.. Vet att det finns en del hjälpmedel mot det, värt att kolla upp! Hoppas ni hittar en lösning :-)

#9 / / Carola Nyström :

Men skit, jobbigt för dej/er 😭 💝

#10 / / Sara:

Har du kollat munnen på henne den senaste tiden? Obehag i munnen kan ge ganska till synes oförklarliga beteenden.

Om du kollat upp hela hästen och det inte "finns" några direkta förklaringar till hennes agerande så skulle jag säga att det bästa ändå är att sälja henne till någon med mer erfarenhet som liksom "inte bryr sig" med vad hon hittar på, om du förstår vad jag menar. Jag pratar ur egna erfarenheter och kan bara säga att det är inte värt det. Det finns så mycket genomsnälla, okomplicerade hästar där ute som man kan ha kul med utan att behöva vara rädda för dem eller för vad de kan tänkas hitta på. Har man en gång blivit rädd så är det svårt att inte få den obehagskänslan igen vid senare tillfälle och tyvärr känner hästen av det direkt. Jag sålde min märr för att jag kände att jag inte klarade av det nervmässigt, att ständigt behöva vara på sin vakt och beredd på att allt kunde hända - när som helst. Och faktiskt, jag gjorde nog oss båda en tjänst.

Men kom ihåg att beslutet måste vara ditt eget! Det är du som måste vända ut och in på varenda detalj och fundering och sedan bestämma vad du ska göra. Lycka till!