Öppet hus hos Jan-Olov Persson och Järvsöfaks
 
Det märks att det är vår
Så tydligen kan man göra världens grej och sen bara stänga av alla sociala medier och bli helt tyst i nästan en hel veckan. Förlåt för det! Men jag har faktiskt inte tuppat av  helt. 
Men, dagen efter loppet ville jag mest bara ta in allt och sen har dagarna bara liksom flutit på. Det sista i skolan ska göras och jag har alldels för många uppgifter som ska göras klart. Jag hjälper också till att fixa med Hagmyrens nya hemsida och har varit iväg och fotat lite nya bilder för det. Imorgon blir det även fotojobb både hos Jan-Olov Persson på öppet hus dagen och sen vidare på travet för att fota i vinnarcirkeln. 
 
Tiden går alldeles för fort och det känns inte riktigt som jag hinner med. Snart är det sommar, snart är det sommartrav och snart är det lov. Och jag längtar som bara den! Lh har fått tagit det lugnt den här veckan efter att ha sprungit på Rättviks kladdbana men annars tränar alla på för fullt. Linna känns kanon och bara jag lyckas få bort muggen på henne så ska hon anmälas på nytt. Allt rullar på som det ska med hästarna och det känns såå bra. 
 
Tillbaka i tävlingsulkyn!

Adventure skrämde mig rejält förra sommaren och de senaste månaderna har jag endast vågat kört henne en gång, och det var förra veckan. Men Micael Broberg brukar ju säga att ingen minns en fegis och likaså tänkte jag; för idag tog jag mig i kragen och körde ett lopp för första gången på rätt precis tio månader. Med hästen som skrämt vettet ur mig så många gånger, men också med hästen som från början startade upp min lilla travkarriär. Ett autolopp över 2640m på en lerig Rättviksbana. Resultatet blev en sjätteplats och även om jag inte är så nöjd över min egna kuskprestation så är jag så himla glad över att jag verkligen gjorde det! Jag körde loppet, LH skötte sig toppen och jag kunde inte varit stoltare. 😭❤️⭐️🐎💨🐴