Känns så jäkla bra
LH är en fantastisk häst. Hon är snäll i allt, lättkörd och okomplicerad. Ja, i alla fall så är det så oftast. Men hon har sina stunder där hon är riktigt jävla grisig och på grund av det så slutade jag köra henne. Jag vågade helt enkelt inte chansa mer. 
Men nu har hon inte sparkat sedan i början av november och *peppar peppar ta i trä* förhoppningsvis kommer hon inte börja slå igen nu när brunstperjoden börjar. I slutet av förra året hade jag aldrig för mitt liv kunnat tänka mig att jag någon gång skulle sätta mig där i vagnen igen men igår var jag inte ens lite nervsö när jag satte mig bakom henne igen. Det kändes exakt som vanligt, som om vi aldrig haft något uppehåll från varandra. Jag var inte ett dugg rädd utan istället kändes det ungefär som att vi skulle ta en sväng bort till Via, precis som om allt var som det alltid varit. 
 
Och så underbart det är att ha det gjort! Å jag har absolut inget emot att köra henne på banan egentligen. Men däremot fegar jag nog liite till innan jag utan att tveka sätter mig i vagnen och kör efter småvägarna här hemma. Kan tyckas löjligt (det tycker jag själv egentligen så haha) men har varit nojig sen i slutet av maj ifjol och jag tänker inte låta henne skrämma mig så pass igen. Att köra på banan är första seget och nu är det gjort, förbaskat skönt! 
 
#1 - Sanna

Åh vad skönt att det gick bra! Jag tycker du gör helt rätt, alltid dumt att ta onödiga risker. :)

#2 - Erika Pettersson

Va skönt att de gick så himla bra 🙂