Roliga dagar men taskig situation
Fredag förmiddag fotojobb i Rättvik, eftermiddag/kväll starthästar Bollnäs. Lördag ungdomsträff på Bergsåker, lördagkväll tillsammans med vänner i Delsbo. Söndag släktkalas i Uppsala. 
Fram och tillbaka och full fart. Det funkar ju, det gör det ju absolut. Det måste ju liksom göra det, på något vis. Även fast jag åter igen är i en infektionsperjod och smärtan dessa dagar inte har alls har varit att leka med.
Jag var förkyld förra veckan så det här kom likom på köpet, precis som vanligt. Jag är inte den som klagar högljutt och ofta men åh vad jag är less. Less på smärta, infektioner och sjukdagar. Det här har jag inte tid med och att dessa infektioner i stort sett kommit en gång i månaden i fyra/fem år nu utan att något gjorts är inget annat än sjukt. 
 
Jag var 15 år första gången jag fick höra att det luktade dött/soptunna/ruttet runt mig och tro mig jag är övertigad än idag att det luktar fan runt mig dessa dagar. För ok, nu är jag äcklig, men gissa hur ett helt ben i var luktar? För ja, det luktar hemskt och det är otroligt svårt att föklara för folk varför det luktar som det gör. Det kanskte inte är alltid någon som säger något, eller ens fattar att det kommer från mig, men man har alltid tankarna där i bakhuvudet.
Jag tyckte det var ännu hemskare när jag var yngre, och kanske det är något enklare idag eftersom jag haft det så pass länge och ändå "vuxit upp" med det; men det är fortfarande inte alls kul och man känner sig långt ifrån fräsch och fin. Dessutom är man ju ingen rolig höjdare varken i stallet eller med kompisarna när man bara sitter och har ont. 
För visst smärtan är jäkligt jobbig stundvis men många gånger är också det psykiska utav det hela det värsta. I helgen har jag varit igång och umgåtts med folk trots allt men det hade jag absolut inte gjort för bara något år sedan. Nu för tiden känns det inte som att man har så många andra val. 
 
Ibland känns det som att sjukhuset inte gör något bara för att de anser att man är tillräckligt härdad för att klara av situationen. Men ibland känns själva situationen som bara något alldels för mycket.