Tjejen som knappt flugit i sitt liv fick i onsdags ut på ett äventyr uppe i luften. Åkte ambulanstransport från Karolinska sjukhuset till Bromma flygplats där flyg ambulansen väntade på mig. Flög till Sundsvall och därifrån åkte jag åter igen ambulans ner till Hudiksvalls sjukhus. Varför jag flög har jag inget bra svar på utan jag behövde liggtransport för att ta mig mellan sjukhusen och då tyckte de som bestämde resorna att flyg var bästa alternativet. Tyckte det kändes lite väl komplicerat från början men såhär i efterhand kan jag nästan hålla med på det för gjorde absolut minst ont uppe i luften där det inte guppade något, blev värre när vi kom hemåt och skulle åka på dåligt plogade vägar. Då blev det ajaj. Sen, såklart, häftigt att få flyga! 
 
Så nu är jag på hemsjukhuset i Hudiksvall. Även om detta sjukhus inte hör till något favoritställe för min del så är det ändå skönt att vara lite närmare hemma. Haft mycket besökt de här dagarna och det har varit väldigt uppskattat nu när jag börjat bli lite piggare. ♥
Vi får se hur länge jag blir kvar här men tror inte det blir allt för länge. De hade knappt plats för att ta in mig från början och verkar vilja ha ut mig lika fort som jag kom hit, haha. Nejmen, ja. Tråkigt att det ska vara så ont om platser överallt. Både Hudik och Stockholm har lika fullt och jag hade såklart helst åkt hem hem om jag fått eller om jag kunnat, men så är inte läget just nu. Istället blir jag kvar här i Hudik tills de i varje fall fått kontroll på smärtan och jag piggat på mig lite mer. Sen väntar ett rum på mig i Sandviken på rehabet där. Blir nog att jag åker dit redan nästa vecka men vi får se. De i Sandviken vill inte ha dit mig förens jag är i tillräckligt bra skick för att orka träna (och egentligen vill de ha operationssåret läkt innan med) så känns som att jag har hamnat lite i ett mellanläge just nu. 
Men jajaa, så får det va! Börjar bli lite piggare nu så ska hålla er lite bättre uppdaterade. Tänkte göra en liten uppdatering om hästarna åt er snart också så håll koll! :) 
Såhär har det sett ut sen i onsdags för mig! Blodtrycket går fortfarande ner så har dropp till och från. Också ligger jag i sängen och kollar på serier och ATG hela dagarna. Faaktiskt mycket tråkigare än vad det låter.. 
Anonym

Hi

Anonym

Hi

Lena Svensson

Lycka till med rehab och att få såret läkt! Många kramar från Lena Svensson

hans svedin

tänk om kramar kunde bota smärta skulle du få så många att du inte kunde räkna dom !!! kramar !!

Samma skit

Hej,

Ville bara säga att jag är otroligt glad för att du nu fått som du ville (i den fruktansvärda situation du helt oönskat hamnat i).

Till sist så lyssnade någon på dig..

Uppenbart för mig och säkert många andra att rätt beslut fattades, av dig, och sedan även av läkaren/läkarna.

Det här blir en nystart för dig, även om det inte är konstigt om du skulle känna sorg/förlust över att ha blivit av med något som vållat dig så mycket lidande. Det var ändå en del av dig och din identitet.

Men det kommer att bli så mycket bättre nu! Då jag har CRPS själv, så vet jag att man oftast inte tänker eller tror att det ska bli bra..

Men om det bara blir bättre så är så mycket vunnet!

Mitt nervsystems tolkning av konstant smärta sitter i handen, efter en kläm/krosskada för över tre år sedan. Det är ofta som jag tänker på att avlägsna handen, då den mest är till besvär..

Men till skillnad från dig så har jag funktion i den drabbade kroppsdelen. Jag kan alltså använda handen, röra på den och greppa. Trots att det ger mig svåra smärtor.

Så den får sitta kvar..

CRPS är inget skämt eller något att ta lättsinnigt. Det torde vara något av det jäkligaste man kan råka ut för..

I Matildas fall var det även lök på laxen.. Men nu finns det förutsättningar för ett bra mycket bättre liv!

Du är sjukt modig och stark ska du veta,
Även om du kanske inte känner dig så alla gånger..

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress