Tisdag kväll och jag som lovade att hålla er uppdaterade har varit heltyst istället. Igen. SORRY! Men läget går liksom lite upp och ner, en dag är allt ok för att nästa vara hemsk med illamående och smärta. Imorgon är det två vecker sen amputationen och mina dagar tillbringas fortfarande till 95% i sängen. Fortfarande mycket smärta i stumpen men det är ju faktiskt inte så konstigt med tanke på att de faktiskt kapat av hela benet. Alla muskler, nerver och allt vad som nu finns där är kapat rakt av och benet är borta. Det får fan göra ont just nu. 
 Men den där smärtan börjar bli lite mer under kontroll. Smärtlindringen har ökats och det fungerar till det mesta av smärtan. Allt går inte bort men det lindras i varje fall, vilket känns väldigt bra med tankte på att smärtlindring inte alls fungerade på den smärta jag hade innan. Den smärtan jag har nu är helt annorlunda och de säger att den ska försvinna bara allt fått läka ihop, att det just nu är nerverna som spökar eftersom de blivit avskurna. Så jag hoppas verkligen på att det blir bättre med tiden. Skulle vara Så Himla Skönt att slippa allt som har med smärta att göra..
 
Men jag är uppe lite och gör ändå små framsteg varje dag. Gått några steg med gå bordet, suttit lite i rullstolen och förflyttningarna går bättre och bättre. Här om dagen kunde jag lägga mig på sidan utan att det gjorde allt för ont och det var såå skönt! Har alltid sovit på sidan, helst ihop kurad som en liten boll men nu sen operationen har jag bara kunnat ligga raklång på ryggen, så sjukt obekvänt. Hur kan folk en sova så, haha?
Sen blir jag fortfarande lätt illamående och snurrig när jag sitter upp och gör det allt för ont blir jag kallsvettig bara av det men det är som det är, blir bättre med det så småning om också. Ett steg i taget! 
Anonym

Oj vad du får kämpa!! Men du är en riktig förebild för många och en kämpe! Vi är många som hejar på dig!!☺ Hoppas det läker fort och du slipper smärtan!

Jinx

Du är så stark! Hoppas det läker fort och att du slipper smärtan helt snart :) kram!

Tusen

Gu´ vad du kämpar! Är så imponerad av hur du lyckas hålla humöret upp och se ljusglimtar och mindre framgångar så positivt istället för att gräva ner dig och deppa ihop.
Jag förstår att du är otålig och att det är sjukt jobbigt med all smärta, men man kan ändå förstå att trots att vägen kanske känns lång ibland, så skymtar ett bättre och mindre smärtsamt liv längre fram.
Du är otrolig! Hoppas verkligen att du mår så bra i vår att du kan vara ute på travbanorna igen och tävla för fullt utan smärta.
Ha det så bra du kan och hoppas du får komma hem snart.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress