Ett år sedan debutloppet kördes
Kan ni tänka er att det bara gått ett år sedan jag körde mitt första lopp?? Jag tycker det känns som en hel evighet sen samtidigt som att det känns som att det hände typ igår. Så himla mycket har hänt och förändrats i livet på bara det senaste året så det är f*n i mig ofattbart. Men en sak är säker och det är att det är hästarna som är livet och det är det här jag vill hålla på med. 
 
Hade aldrig någonsin för mitt liv kunnat trott att det där loppet skulle bli så uppmärksammat som det blev och jag får fortfarande rysningar när jag kollar tillbaka på bilder och reportage från den dagen. Så mycket har hänt efter det både i mediaväg, hästväg och personligt. Jag har utvecklas mycket, ångrat saker, lärt mig av misstag, utvecklas och jag har fortsatt även om det inte alltid varit så enkelt. Trots ynka sju lopp körda har jag, tack vare fantastiskt folk från bland annat Maharajah fått chansen att köra på elitloppshelgen och jag kanske inte har fått varit först över mållinjen ännu men jag har fått kommit tvåa i vagnen bakom min bästa vän (och är man tvåa bakom B Goop har man ju faktiskt nästan vunnit ((nästan, vi ska ta revansch någon gång)). 
 
Min karriär började med skitresultat och även om alla hundra fina kommentarer jag fått betyder massor och trots att jag haft en helt fantastiskt stor hajjarklack så är det ju ändå de där ynka, få kommentarerna och skrivelserna som varit negativa som man kommer ihåg lite extra (speciellt de där som skrivs av någon höjdare som man tyvärr haft som förebild tidigare). Lika som att man mins de där spark och skenturerna men LH mer än de gånger de faktiskt gått bra. 
Men man får inte glömma allt positivt som varit under året och det är faktiskt ofattbart mycket. Jag har fått in två nya hästar i mitt liv, åkt på fantastist många (långa) resor genom hästarna, lärt mig minst lika mycket nya saker som jag lärt känna nytt (helt fantastiskt!) travfolk och jag har upplevt saker jag aldrig någonsin trodde skulle hända. Ja allt bra som kan hända har nog hänt, förutom den där vinsten då. Men den tänkte vi satsa på i år istället.. 
 
Nu är det åtta månader sedan jag körde lopp sist. Det har ju dels att göra med LHs förändrade beteende, och dels att göra med Grevens skada. Att köra lopp med LH känns långt ifrån även fast jag egentligen inte tror hon skulle göra något. Men som det är nu tar det emot bara att sätta sig i vagnen bakom henne här hemma. Greve är på väg tillbaka och Linna skulle egentligen kunna starta när som helst. Så någon gång snart är förhoppningsvis både jag och hästarna tillbaka på banan igen men nya krafter och nya erfarenheter. Även fast jag älskar att träna och tycker det går minst lika bra att sitta bredvid och hejja på under tävlingsdagarna så är det en liten oslagbar känsla att köra lopp och jag saknar det riktigt, riktigt mycket.
 
 
Jag blir mer och mer överygad om att det är hästar jag vill hålla på med, inte bara på hobby nivå. Men nu har jag ju (t y v ä r r !) svårt att tänka mig att någon någonsin kommer anställa mig som hästskötare (så jag får nog starta upp något eget istället haha). Älskar att träna, tävla, utvecklas tillsammans med hästarna och se reslutaten. Det här med travsport är helt enkelt magisk. 
 
Mattias Karlsson skrev efter debutloppet en artikel till aftonbladet som jag kan läsa om och om igen. Bara ryser när jag läser ingressen, så bra skrivet. Här kan ni läsa den; "Början på något vackert"
Haha ja, alltså att jag ser ut som en lite missbildad apelsin i den där dressen kan vi ju försöka unvika att tänka på.. För stor dress med både ett ben och en väst under får en ju inte direkt att se så slimmad ut.