Efter tio år av att krypa upp och ner för trapporna

De flesta av mina vänner har flyttat hemifrån, utbildat sig, skaffat pojk/flickvänner och antingen pluggar eller jobbar. Båda mina syskon flyttade när de började gymnasium och hej här sitter jag och är glad över en flytt så långt som ner för en trappa. 

När jag blev sjuk 2006, och hamnade i rullstol sommaren 2007, så trodde nog ingen av oss att det skulle bli någon långvarigt. Mamma och pappa frågade om jag ville ta deras rum bara ett tag men jag sa nej. Och så har det blivit. Under alla dessa år har jag alltid haft mitt rum på övervåningen och att krypa upp för trappan har egentligen inte varit några problem alls. 

Men, när jag haft mycket ont, tänkt byta om lite snabbt eller om jag skulle vilja få med mig saker upp och ner, så har trappan varit lika med skit. Det har funkat men det har inte varit optimalt. Vilket gjort att jag till 90% har bott i tv rummet på nedervåningen och haft alla mina saker utspridda över ja, hela nedervåningen. 

Men nu ni, har jag faktiskt bytt rum! Så nu bor jag på nedervåningen. Vägg i vägg med stallet och Bellas box dessutom. Inte fått något fixat mer än att slängen och det alldeles för stora skrivbordet är nedflyttat men aja, det är en början. Och även om jag nog egentligen innerst inne hade velat vara liite vuxen och självständig och flyttat hemifrån så är detta trots allt den smidigaste lösningen. Hästarna är så nära det bara går, sen är det kanske lite längre att ta sig till skola, gym och vänner men jag skulle nog ändå inte trivas i stan. En dag ska jag flytta men tills vidare funkar det alldeles utmärkt här. 

Egentligen skulle man kunna kalla detta rum för kontor med en säng bredvid också, haha. Men jag har fått till en liten blogg och fotohörna. Kan ju inte bli mycket bättre! Ni ska få se resten av bilderna på rummet så fort det börjar se någorlunda ut här inne..