Jag var till sjukhuset i måndags men eftersom jag jobbat hela denna vecka så lovade jag er tidigare att skriva ett mer utförligt inlägg om besöket senare, då jag själv tyckte jag behövde lite tid på mig att skriva detta inlägg. Så här är det! 
Besöktet var som sagt på Karolinska sjukhuset. Jag vet inte hur många gånger jag varit till Karolinska men just denna läkare, och avdelning, var ny.  Bra det att få en tid till att träffa denna läkare har tagit nästan ett år och jag var helt inställd på även denna läkare skulle, precis som alla andra läkare hittills sagt, att mitt fall inte var något de kunde, eller vågade, ta sig ann. 

Men riktigt så var det inte för det första läkarn säger när kan kommer in i rummet, dessutom med ett stort leende på läpparna, är "men så här kan du ju inte ha det!". Han hade läst igenom hela min sjukhusjournal (och den är inte direkt liten, haha) och faktiskt verkligen tagit sig tid att sätta sig in i fallet innan han ens träffade mig så han hade lite koll på allt vad som hänt under de senaste elva åren

Det var han själv som tog upp det med amputation utav hela benet och detta inom loppet av 6 veckor (alltså bara 5 veckor nu när detta inlägg skrivs!!). Jag blev så paff när jag satt där och jag tror fortfarande inte riktigt jag släppt det. Anledningen till att de vill göra operationen så pass fort är på grund av alla infektioner jag haft under de senaste åren och att det därför ska bli gjort så fort som möjligt. Dessutom, tycker jag själv, är det en bra årstid att göra något sådant här på. Jag har ju själv till och från pratat om amputation men det har känts så himla långt ifrån att det ens skulle kunna hända, och absolut inte just nu. Jag har stallet fullt av hästar, snart flyttar ännu en till in (dvs Daffy kommer hem), jag har precis fått snurr på fotograferandet, flera lopp är planerade och jag pluggar motsvarande årskurs tre i gymnasiet på folkhögskola. Mitt schema är så fullt det kan bli och plötsligt ska jag snart bara avbryta allt. Nu måste jag istället hitta lösningar med hästarna och prata med skolan om hur vi ska forstätta. 
 
Det är svårt att ta in allt och jag ska erkänna att jag har något så sjukt ont i magen över det här, men samtidigt känns det så, så bra. Jag har haft problem med dessa otroligt obehagliga (illaluktande, smärtsamma, äckliga) infektioner i fyra, nästan fem års tid nu och i elva år har jag haft ett ben som såväl är känslig för beröring som sitter krampat mot magen. Jag har inte kunnat haft vanliga byxor för sömmarna på vanliga bxor gör för ont, inte kunnat röra mig på samma vis som jag egentligen velat, inte klarat av närhet och inte kunnat rida eller bada och så himla mycket mer. Bara det att sitta på vänster sida i bilen eller i en soffa med någon bredvid har varit jobbigt och att utöver detta kämpa med alla dessa infektioner har bara varit för mycket. 
Och avslutningsvis så ja - såklart inte en amputation tar bort allt, och det kommer vara en jäkla process - Men det kommer med tiden förhoppningsvis höja levnadstandarden något så otroligt mycket. Det måste det bara göra och jag är beredd att ge allt jag har för att få det här att bli till det bättre.  
 
Snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv 
 
 
Linda

Åhhh va glad ja blir av att läsa detta! Har följt dig i flera år o hoppats så många gånger för din skull att du skulle få detta besked! Lycka till med allt bästa du!:D

Malin

Åh vad härligt att höra att du äntligen fått en läkare som lyssnar och förstår!!!! Kommer att bli så bra dethär!

Sanna

Så kämpigt, med ett sådant beslut inom en så snar framtid. Kan inte säga något om situationen direkt, men hoppas verkligen att allt går bra och att du får en bättre tillvaro när det är gjort. <3

Matilda S

Ditt driv och din envishet har länge inspirerat mig och så många andra! Lycka till!

Anonym

Äntligen, men sjuuukt att du har behövt vänta sååå länge, för att sen få så kort tid att fixa och ställa in dig på ”nästa kapitel”, nonchalant av sjukvården.

Erika Pettersson

Håller tummar o tår att de kommer bli bra för dig ❤️

Annelie

Stort grattis! Följt dig och din kamp i flera år. Så jag hoppas att det blir bättre nu. Även om det inte blir helt bra så måste det bli mycket bättre än som du har det nu. Lycka till. Det praktiska ordnar sig säkert!

Carola Nyström

Jag är så glad för din skull, så skönt att något äntligen händer!! Massa kramar till dej min stora idol!! 💝

Anna

Så glad att du äntligen hittat en bra läkare som lyssnar på dig och ser problemen. Håller tummarna för att allt går så bra som möjligt för dig! ❤️

Anonym

Att det äntligen händer något! Fantastiskt!

Har följt dig länge och förstår glädjen - och även kanske den där klumpen i magen när man inser att det kommer hända, typ nu. Men du är stark så bara kämpa på och se målet!

Anonym

Så glad att läsa detta! Äntligen!!!

Anonym

Så glad att läsa detta! Äntligen!!!

Lisa

Jag har också följt dig länge och instämmer! Så fantastiskt bra! Jag hoppas verkligen att det här blir en vändpunkt med mindre smärta och en enklare tillvaro! Grattis!! (Eller vad man säger!)

Sabina

Jag kommer ihåg när du hade tagit din kusklicens att du skrev om amputation, som jag uppfattade det då så trodde du att var nästan omöjligt att få det utfört. Jag håller tummarna för att allt med operationen går bra och att allt runt i kring löser sig också. Lycka till.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress