/ Mølleslettens Linna /

Ibland känns det som att det finns mer vilja än förutsättningar

Linna köpte jag julveckan 2016. Hon var tänkt som min nya starthäst, en häst som jag skulle kunna lära mig mer utav och köra fler lopp med. Men det visade sig rätt så tidigt att hon var alldeles för het för att jag skulle kunna klara av henne i loppen - då jag gled framåt i sulkyn när jag inte hade något ben att hålla emot med när hon tog i och drog iväg. Så jag fick nöja mig med att endast träna henne och det har inte brytt mig speciellt mycket. Hon var, och är, min drömhäst. Hon är en stor Linnson i psyket och helt min typ av häst. Jag klickade med henne på en gång och hon har alltid känts sådär.. perfekt. 
 
Hon är hästen som snällt följer mig vart jag än går och hon är hästen som alltid kommer fram glad i hagen och alltid sänker huvudet när jag ska tränsa. Hon har sån sjuk potential för att vara en vinnare på banan och hon är hästen som är så galet häftig att köra. Linna kan verkligen ge än en riktigt "wow känsla" efter ett körpass och jag är så galet glad över att jag köpte just henne. 
Foto: Meta Sjödin
Men hon är också hästen som inte alltid klarar av att vara själv, kan slänga med frambenet åt alla håll, som kan hetsa upp sig i transporten, tränga upp mig mot väggen utan att tänka sig för och vara hetare än ett ånglok att köra. Men oavsett så har jag har alltid litat på henne till 110% procent och alltid känt mig säker där bak i vagnen, oavsett hur pigg hon varit. Men ibland får hon några riktiga "gris attacker" och jag känner bara att det helt enkelt blir För Mycket för mig. Och den känslan har jag känt många gånger på senaste tiden.. Ja, ni som åt lunch på travrestaurangen förra torsdagen och såg oss skengaloppera runt banan förstår nog vad jag menar. För det var en av de gångerna hon inte var så rolig att köra och lilla jag verkligen hade noll kontroll där bak i vagnen.. 

Det känns liksom på något vis som att jag gjort mitt. Att hennes kapacitet är större än min kunskap. Och destu mer tiden går så börjar även jag mer och mer inse att även om hon känns som den mest perfekta hästen för mig, så är hon inte den prefekta hästen för mina förutsättningar. Jag har ett lite svagare ben och en stark överkropp att lita på till fullo när jag sätter mig där bak i vagnen och det är allt för många gånger jag känt mig så hjälplös och svag bakom henne. Jag har funderat på att sälja ett bra tag nu och det börjar kännas som att tankarna går mer och mer närmare ditåt, hur ont det än gör att tänka den tanken. Jag har på riktigt aldrig sålt en häst jag ägt förut (jag har hästarna för mer än bara tävling och de har liksom alltid fått stannat livet ut), och Linna är inte en häst jag egentligen vill sälja heller. Jag tror något så sjukt mycket på henne, men jag börjar tvivla på att min kunskap, och framförallt mina förutsättningar, kan få henne dit jag tror hon kan komma. Så just nu står jag på en och samma punk och stampar - utan att riktigt veta vad nästa steg är. 
Foto: Meta Sjödin 
 
Det känns inte direkt som att jag kommer lägga ut en annons och sälja henne imorgon. Men samtidigt så vet jag liksom inte vad jag ska göra heller, vad nästa steg är. Hon är oftast världens underbaraste häst och har lärt mig så otroligt mycket. Hon är gett mig självförtroende bak i vagnen och har visat att jag kan så mycket mer än vad jag trodde förut. Linna hade varit den perfekta hästen för mig om jag hade haft två friska ben, och jag kommer alltid stå fast vid att hon är min lilla drömhäst. Men ska man se till fakta så är hon inte perfekt för en med mina förutsättningar. Så är det bara.. 
#1 / / Anonym:

❤ styrkekram ❤

#2 / / Anonym:

❤ styrkekram ❤


Svar: ❤️❤️❤️
Matilda Persson, 21 år

#3 / / Anonym:

Du är klok du! Kallblod är starka även om dom är snälla.....Tror säkert att du klarar av att "placera" henne på rätt ställe! Ha det bra!/Maggan S B