/ Allmänt /

Sommar ja tack

Tisdag, snöoväder och typ ingenting som fungerat. Stressade iväg till en mattelektion som var inställd (så en timme i bilen helt i onödan). Senare var jag in och kollade på firandet av André Myhrer inne i Hudiksvall i  -13 grader, snö och blåst men ändå mäktigt att stå där och fira en sådan bra prestation. Mindre kul sen när rullstolsdäcket frusit fast så jag inte kunde lägga in rullstolen bredvid mig i bilen som jag brukar, och ännu mindre kul när bakluckans "hålla upp funktion" (vad heter det ens, haha?) inte fungerade så jag fick sitta på kanten längst bak i bilen och hålla upp bakluckan med huvudet samtidigt som jag ställde in rullen där (måste sett väldigt roligt ut om någon såg). Och för att allt skulle krånga så mycket som möjligt så fick jag ju såklart inte upp bakluckan sen när jag skulle ha ut rullstolen på gymmet för då gick ju helt plötsligt inte bakluckan att öppna upp istället. Så var bara att åka hem och få hjälp av pappa att få ur rullen ur bilen. Härligt! Längtar verkligen efter varma, ljusa sommardagar nu. 
 
En bild från firandet inne i Hudik
 
/ Om mig /

Vilken heeelg!

Först travgalan på fredagen i Stockholm. Så galet rolig kväll från start till slut med ett helt gäng fantastiska hästmänniskor. En kväll jag sent kommer glömma och en kväll jag aldrig ville skulle ta slut. Jag är så himla glad att jag fick uppleva denna kväll och att jag fick överraskas med Helen Anns pris. Har fortfarande svårt att ta in allt som hände den kvällen och kommer leva på det här läänge! 
Foto: Adam Ström 
 
Sov en och en halv timme den natten för att sedan kliva upp och sätta mig på tåget till Göteborg. Mötte upp Maria och Norunn på Nordstan, lämnade sedan sakerna hos Håkon som vi bodde oss under helgen och begav oss sen ner mot Scandinavium för lite stopping på Eurohorse. Efter det gjorde vi middag i lägenheten, skrattade och pratade innan vi åkte ner till Gothia Tower, tog en drink och kollade läget i Göteborg.  
 
Sov endast någon enstaka timme även den natten och på söndagen protesterade kroppen rejält, jag hade så jävulskt ont men fick pina ut dagen i Göteborg ändå. Är sen amputationen för tre månader sen inte alls van att hålla det tempo som varit denna helg det märktes av på söndagen (i kombination med få timmars sömn). Men vi shoppade och gick runt lite ändå. Fick tyärr inte se någon hoppning eller show inne på arenan (trååkigt nog) men fick mycket annat roligt gjort ändå under Göteborgsdygnet. Tåget hem tog åtta timmar plus en halvtimme med bil, så var hemma till strax efter tre på natten. Var såå jäkla slut så ni anar inte, haha. 
 
Utsikten från lägenheten var maaagisk! 
 
Idag har jag bara försökt tagit det lugnt och återhämta mig så mycket det bara gått. Mockat stallet och släppt in hästarna är på riktigt det enda jag gjort på hela dagen. Men imorgon blir det mer fart när hästarna ska tränas, det är skola och tidning ska komma på besök. Så lika bra att passa på att vila medan man kan! 
 
/ Om mig /

Helen Anns pris 2017

Helen Anns pris delas varje år på Hästgalan ut till en framgångsrik kvinna inom sporten. Och jag kan, på riktigt, säga att jag åter igen blivit grundlurad. 

Kajsa hörde av sig till mig under tiden jag var inlagd på sjukhuset och frågade om inte jag hade lust att gå på travgalan i år, hon skulle nämligen ha någon biljett över eftersom att hon jobbat med galan. Jag blev såklart superglad över frågan, och tackade såklart ja till erbjudandet. Travgalan är ju liksom inget man kommer in på bara för att, utan det är speciellt inbjudna. Hur många chanser i livet kommer man få till att gå på ett sådant här event tänkte liksom lilla jag, som tyckte att bara det att få vara på plats bland svensk travsport elit en kväll som denna var stort nog. 


Men inte var det då bara det. För jag blev ju lurad igen (precis som när jag fick pris på hemmabanans gala ifjol, å precis som när syrra ordnade överraskningsfest när jag fyllde år - så jag börjar nu inse att jag är rätt lättlurad ändå haha). 

Jag var verkligen inte alls beredd på att få ta emot pris, och inte heller är jag så bra på att få ut allt jag skulle vilja säga där på scen. Men jag är lite bättre på att skriva, i alla fall nu såhär en stund efteråt när jag hunnit tagit in allt. 

För att som ung tjej och liten amatörtränare med knappt 13 körda lopp få stå där på scenen, framför den absoluta traveliten och få pris. Alltså det är svårt att sätta ord på, och jag känner även nu när jag skriver detta hur tårarna börjar komma. Det är så stort. Så sjukt, sjukt stort att jag av alla fantastiska duktiga och framgångsrika tjejer inom sporten får Äran att ta emot ett pris som det här. 


Travsporten, dess aktiva och hästarna har betytt något så enormt mycket för mig under min uppväxt, genom sjukdomsförlopp, rehabilitering och ja, allt vad man kan kalla liv. Det har gett mig något så enormt mycket och jag kan inte nog tacka alla som gjort att jag tagit mig hit till där jag är idag. 

Om jag någon gång på något vis kan hjälpa eller inspirera något ens med det lilla av det travsporten gett till mig under livets toppar och dalar så lovar jag att fortsätta med det. Hästsporten är minst sagt fantastisk och jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så överraskad och framförallt hedrad över att få ett sådant här fint pris. Jag kan inte säga annat än tack, TACK till alla er som kämpat med mig och till er som gjort detta möjligt. Tack travsporten.🧡  (null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)