/ Om mig /

Helen Anns pris 2017

Helen Anns pris delas varje år på Hästgalan ut till en framgångsrik kvinna inom sporten. Och jag kan, på riktigt, säga att jag åter igen blivit grundlurad. 

Kajsa hörde av sig till mig under tiden jag var inlagd på sjukhuset och frågade om inte jag hade lust att gå på travgalan i år, hon skulle nämligen ha någon biljett över eftersom att hon jobbat med galan. Jag blev såklart superglad över frågan, och tackade såklart ja till erbjudandet. Travgalan är ju liksom inget man kommer in på bara för att, utan det är speciellt inbjudna. Hur många chanser i livet kommer man få till att gå på ett sådant här event tänkte liksom lilla jag, som tyckte att bara det att få vara på plats bland svensk travsport elit en kväll som denna var stort nog. 


Men inte var det då bara det. För jag blev ju lurad igen (precis som när jag fick pris på hemmabanans gala ifjol, å precis som när syrra ordnade överraskningsfest när jag fyllde år - så jag börjar nu inse att jag är rätt lättlurad ändå haha). 

Jag var verkligen inte alls beredd på att få ta emot pris, och inte heller är jag så bra på att få ut allt jag skulle vilja säga där på scen. Men jag är lite bättre på att skriva, i alla fall nu såhär en stund efteråt när jag hunnit tagit in allt. 

För att som ung tjej och liten amatörtränare med knappt 13 körda lopp få stå där på scenen, framför den absoluta traveliten och få pris. Alltså det är svårt att sätta ord på, och jag känner även nu när jag skriver detta hur tårarna börjar komma. Det är så stort. Så sjukt, sjukt stort att jag av alla fantastiska duktiga och framgångsrika tjejer inom sporten får Äran att ta emot ett pris som det här. 


Travsporten, dess aktiva och hästarna har betytt något så enormt mycket för mig under min uppväxt, genom sjukdomsförlopp, rehabilitering och ja, allt vad man kan kalla liv. Det har gett mig något så enormt mycket och jag kan inte nog tacka alla som gjort att jag tagit mig hit till där jag är idag. 

Om jag någon gång på något vis kan hjälpa eller inspirera något ens med det lilla av det travsporten gett till mig under livets toppar och dalar så lovar jag att fortsätta med det. Hästsporten är minst sagt fantastisk och jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så överraskad och framförallt hedrad över att få ett sådant här fint pris. Jag kan inte säga annat än tack, TACK till alla er som kämpat med mig och till er som gjort detta möjligt. Tack travsporten.🧡  (null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)


(null)



/ Om mig /

Hästgalan ikväll

Alldeles strax bär det av mot Stockholm och Waterfront. Ikväll står hästgalan på schemat och jag är så gaalet taggad! Tycker det är så häftigt att få vara på plats. Jag åker ner med pappa och tvillingbror och går på galan med dem ikväll, för att sedan på lördagsmorgonen ta tåget till Göteborg där jag möter upp Maria och Norunn. Där nere blir det Gothenburg Horse Show, shopping och lite party innan vi åker hem till Hudik igen på söndagkvällen. Mycket resande men vilken helg det kommer bli! 
 
/ Mølleslettens Linna / trav /

Om inte hästsporten berör så vet jag väl inte vad

I december 2016 hittade jag min drömhäst på hästnet. Vilket resulterade i en toktur hela vägen till Norge och tillbaka (7,5 timmar enkel väg) över dagen bara för att träffa och provköra henne. Och ytterligare en resa till Fräjestad, på julveckan, för att hämta hem henne.. Helt övertygad om att jag köpt mig en kanonhäst. Mitt första kallblod och min allra första egna storhäst. Min egna lilla drömhäst, med stor vit bläs, tre vita ben och mörk päls. Precis som jag ville ha det. 
 
Enda anledningen till att jag köpte häst där och då var för att jag skulle ha en häst som jag kunde köra lopp med, och utvecklas som kusk. Men inte visste jag väl när jag tog hem henne att jag köpt mig en riktigt ånglok, som i över ett års tid nu roat sig med att försöka dra iväg med mig i såväl vagn som rullstol i det tempo hon själv gillar. Linna visade rätt snabbt att hon var en alldeles för het häst för att jag skulle kunna köra henne i tävlingssulkyn, men jag hade ju hittat min drömhäst och kunde inte sälja henne för det.
Jag har under året provat så himla många olika proffskuskar på denna tjej och alltid har de kommit tillbaka och bara ruskat på huvudet. En tjej med otrolig kapacitet, men alldeles för pigg för sitt eget bästa. Och flera gånger har jag fått frågan om det verkligen är jag som tränar den här tjejen och hur nu det skulle gå till (haha det undrar jag själv ibland med).  
 
Men fram tills att benet mitt amputerades hade jag faktiskt tränat henne helt själv, till skillnad från varmbloden som vi brukar turats om att köra (och som vi också äger tillsammans). Linna har varit mitt problembarn, min häst som jag tränat oavsett mående, infektioner eller smärta. Hon var den första jag satt i vagnen bakom efter amputationen. Jag har under den här tiden tillsammans sett henne utvecklas och växa, men jag har också sett henne galoppera bort sig otaliga gånger - men jag har aldrig tappat hoppet om henne. Hon har alltid varit min stjärna..
 
..Och så idag fick hon visa för alla andra vad hon går för. Visa den kapacitet hon visat i träningen. För idag på Bollnästravet, i hennes 32 start i livet, tog Linna sin första seger och det med bravur. Första gången hon startade i ett långlopp och hon tar ledningen från start och släppte den inte sen. Också vinner hon med hela fem längder. Jag är så galet stolt över min häst så jag finner inte ord! Även glad över att jag har en tvillingbror som hållt igång henne och de andra under min sjukhus tid, hade inte han gjort det hade varken LH eller Linna fått sina segrar. 
 
Jag kanske inte fick hem den häst jag tänkt mig hon skulle vara och jag kanske inte fick chansen att utveckla mina kunskaper som kusk. Men det är få hästar som haft så kul med och lärt mig så mycket av som hon gjort under ett års tid. Hon har fått mig att utvecklas som tränare, och jag har fått mig en ny bästa vän. En Linnson i fullformat. ♥