/ Om mig / Sjukhuset&Sjukdomen /

Läkaren som valt fel yrke?

Alltså vissa läkare ska ju bara inte få jobba som läkare. För är det något jag kan bli riktigt förbannad över så är det alla dessa riktiga (orsäkta uttrycket men kan inte hitta ett mer passande ord denna gång) rövhål till läkare som tror det vet bäst om allt. Att jag skulle iväg till gå skolan/ortopedtekniska så fort jag var pigg nog var bestämt redan innan operationen. För de sa att ska man ha protes ska det börjas pratas och fixas med i tid. Sagt och gjort, jag fick min remiss till stället i Gävle som jag från så många håll hört är såå bra om och jag var så jäkla taggad på att se vad detta kunde ge. Men läkaren jag träffade där idag var samma läkare som fick mig att skriva detta inlägg i ren förtvivlan, någon gång i oktober 2016. 
 
Så jag satt där glad och förväntansfull inne i läkarrummet, redo för att börja nosa på nästa steg i mitt nya kapitel. Men in genom dörren kommer den bittra gubben in och säger "ja, vi har ju mötts förut", och det där glada humöret jag haft tidigare försvann på en gång. Läkaren som kom in var samma läkare som hösten 2016 tog mig ner på botten på en ynka halvtimme när han vräkte ur sig både det ena och andra om mitt tillstånd och mitt liv, och om hur förfärligt mitt liv skulle bli om jag amputerades. Han sa att ingen någonsin skulle göra något sådant. Och där och då, ja där satt 20 åriga Matilda i tårar när hon tänker tillbaka på året som hon totalt haft 142 dagar med infektioner, haft ett smärtsamt ben tryckt mot magen i tio år och som trots det kämpade för att få vardagen att gå ihop i så många, många år av hennes liv. Han tog där och då på riktigt ut den där sista glöden man kämpade för med endast hans egna ord. Så vad tror ni han tyckte idag, när jag kommer in pigg och glad - och nyamputerad. Ja, jag kan då säga att han var då långt ifrån till att vara något gladare..
 
Jag fick idag höra hur Jag inte skulle vilja släpa runt på en tung protes, att det inte skulle gå eftersom att Jag bara gått några ynka meter på kryckor hittills, och att det inte skulle fungera för att Jag, fortfarande (heela två och en halv månad efter amputationen), har smärtor i stumpen. Och samma stund som han fått svar på om jag hade någon beröringskänslighet kvar tröck han in hela handen i stumpen så att det nästan blixtrade för ögonen på mig. Och nu snackar vi alltså om en läkare som läst hela min smärtjournal två gånger om och mycket väl vet vad det där gör. 
Surare och negativare läkare får man leta länge efter. Runt honom där idag stod ett team på ca 6 pers som inte vågar säga emot ett endaste dugg förens han gått där ifrån. Då där efteråt får jag istället höra mer positiva saker samtidigt som jag får i ursäkt att man inte vill ge patienterna några onödiga förhoppningar. Men hallå, han pajjade mitt liv för något år sedan och jag undrar hur många fler han fått i tårar sedan dess. Idag tog jag inte alls illa upp av hans ord, jag vet vad jag kan nu, vad jag vill och vad jag behöver göra för att ta mig dit. Däremot kan jag inte släppa hur han betedde sig mot mig. Som om han var förbannad över att någon annan läkare tagit ett annat beslut än vad han själv gjorde. 
 
För såklart att jag själv vet att det inte bara är upp och skutta på protes när man suttit i rullstol i över elva år. Men det var inte det träffen handlade om idag. Idag skulle vi göra en bedömning över om det någon gång var möjligt att ha protes, och det hade han bestämt sig för att jag inte skulle kunna ha redan innan han klev in genom dörren. Men det ögr inget för jag vet exakt vilka förutsättningar jag har och vad jag behöver göra för att ta mig dit. För mig är det inte högprio att kunna använda protes, inte alls. Men försöka vill jag ju i varje fall.
 
Nu när jag nu läser inlägget jag skrev för ett och ett halvt år sedan rinner några tårar längst kinderna igen, men denna gång är det faktiskt av lycka. Lycka över att allt äntligen är över, lyckan över att livet äntligen börjat vända. Över att någon läkare tillslut satte stopp för det liv, eller snarare situation, jag så länge hatat. Idag kunde jag räta på ryggen, trots att jag denna gång ännu än gång träffat helt fel läkare. För mitt liv är tametusan bra mycket bättre redan nu, knappa tre månader efter amputationen, än vad det var den dagen jag träffade denna ortoped sist. 
Amputationen / CRPS / ortopedtekniska
#1 / / Lotta:

Vilken gris till läkare😡 hoppas verkligen du slipper träffa honom nåt mer😓

#2 / / Anonym:

Om du får tid för att träffa honom igen så be om en ny läkare! Du ska aldrig som patient känna så, aldrig någonsin!

Svar: Ska inte behöva träffa honom så mycket mer om jag väljer att fortsätta där, kommer istället få träffa resten av teamet där. Tur nog! Annars hade jag bytt ställe, haha.
Matilda Persson, 21 år

#3 / / Nina:

Så fruktansvärt dåligt av honom.
Jag tycker faktiskt att du ska göra en anmälan till patientskadenämnden, för sådär ska man faktiskt inte bete sig som läkare!

Svar: Lär inte hjälpa ändå.. Men ja, beter sig rätt gör han verkligen inte..
Matilda Persson, 21 år

#4 / / Anonym:

Tycker definitivt att du ska anmäla idioten. Eller allra minst ta kontakt med dennes chef och berätta vad som hänt. För om du inte anmäler honom hur många fler ska han få göra livet surt för?

#5 / / Nina:

Ja, jag håller med Anonym 14:57 och hoppas att du anmäler, för att ingen fler ska behöva uppleva det bemötande du fick...
Det är så typiskt att man oftast kommer på vad man borde sagt en kvart senare, för du hade nog känt dig ännu längre om du vågat stå på dig mot gubbdj-ln och frågat vad han missat i din journal...
Heja dig!!!

#6 / / Martin Skwirzynski:

Jag får nog skicka dig till min gode vän Emma Hedsten i Hamar. Hon är protesingenjör och vet både hur man går dem och hur det är att använda dem. Men visst undrar man varför en del valde att bli läkare... INGEN ska behöva träffa en sån där halvfigur när man är på en vårdinrättning!

#7 / / Carro:

Det du beskriver är absolut INTE ett okej bemötande! Bra att du står på dig!

#8 / / Erika Pettersson:

Vilket svin! Skönt att du slipper honom i fortsättningen efter o läst vad du svarat i kommentarerna. Du är stark o en riktig kämpe 💪😊

#9 / / countrypride.blogg.se:

Idioter finns det överallt, tyvärr. Jag har också haft oturen att träffa rötägg till läkare.. Alltför många gånger tyvärr. Man är ju redan i ett utsatt läge och så bryter de ner en totalt. Råkade ut för det (igen) för några veckor sedan och blev knäckt. Det hela kom fram i resten av teamet så det kallades till teammöten där läkaren fick höra att bemötandet denne gett inte var okej. Ibland måste man säga ifrån och inte bara sitta där tyst och ta smällen. För det påverkar en ju sedan i efterhand, när man lämnat rummet om inte annat. Det måste komma fram så att fler kan skonas för det dåliga bemötande denna läkare gett dig. Du är stark och en kämpe! Hoppas det blir bra i slutändan :)