/ Mølleslettens Linna / trav /

Om inte hästsporten berör så vet jag väl inte vad

I december 2016 hittade jag min drömhäst på hästnet. Vilket resulterade i en toktur hela vägen till Norge och tillbaka (7,5 timmar enkel väg) över dagen bara för att träffa och provköra henne. Och ytterligare en resa till Fräjestad, på julveckan, för att hämta hem henne.. Helt övertygad om att jag köpt mig en kanonhäst. Mitt första kallblod och min allra första egna storhäst. Min egna lilla drömhäst, med stor vit bläs, tre vita ben och mörk päls. Precis som jag ville ha det. 
 
Enda anledningen till att jag köpte häst där och då var för att jag skulle ha en häst som jag kunde köra lopp med, och utvecklas som kusk. Men inte visste jag väl när jag tog hem henne att jag köpt mig en riktigt ånglok, som i över ett års tid nu roat sig med att försöka dra iväg med mig i såväl vagn som rullstol i det tempo hon själv gillar. Linna visade rätt snabbt att hon var en alldeles för het häst för att jag skulle kunna köra henne i tävlingssulkyn, men jag hade ju hittat min drömhäst och kunde inte sälja henne för det.
Jag har under året provat så himla många olika proffskuskar på denna tjej och alltid har de kommit tillbaka och bara ruskat på huvudet. En tjej med otrolig kapacitet, men alldeles för pigg för sitt eget bästa. Och flera gånger har jag fått frågan om det verkligen är jag som tränar den här tjejen och hur nu det skulle gå till (haha det undrar jag själv ibland med).  
 
Men fram tills att benet mitt amputerades hade jag faktiskt tränat henne helt själv, till skillnad från varmbloden som vi brukar turats om att köra (och som vi också äger tillsammans). Linna har varit mitt problembarn, min häst som jag tränat oavsett mående, infektioner eller smärta. Hon var den första jag satt i vagnen bakom efter amputationen. Jag har under den här tiden tillsammans sett henne utvecklas och växa, men jag har också sett henne galoppera bort sig otaliga gånger - men jag har aldrig tappat hoppet om henne. Hon har alltid varit min stjärna..
 
..Och så idag fick hon visa för alla andra vad hon går för. Visa den kapacitet hon visat i träningen. För idag på Bollnästravet, i hennes 32 start i livet, tog Linna sin första seger och det med bravur. Första gången hon startade i ett långlopp och hon tar ledningen från start och släppte den inte sen. Också vinner hon med hela fem längder. Jag är så galet stolt över min häst så jag finner inte ord! Även glad över att jag har en tvillingbror som hållt igång henne och de andra under min sjukhus tid, hade inte han gjort det hade varken LH eller Linna fått sina segrar. 
 
Jag kanske inte fick hem den häst jag tänkt mig hon skulle vara och jag kanske inte fick chansen att utveckla mina kunskaper som kusk. Men det är få hästar som haft så kul med och lärt mig så mycket av som hon gjort under ett års tid. Hon har fått mig att utvecklas som tränare, och jag har fått mig en ny bästa vän. En Linnson i fullformat. ♥
 
#1 / / Josefin Nilsson:

Så fin historia! Stort lycka till till både dig och din superfina häst :D

Svar: Tack så mycket! :D
Matilda Persson, 21 år

#2 / / Lisa:

Wohoo! Wow och grattis!

Svar: Tack! :D
Matilda Persson, 21 år

#3 / / Lisa:

Wohoo! Wow och grattis!

#4 / / Anonym:

Grattis 🎉, detta förtjänar du verkligen

#5 / / Anonym:

Glädjs såå med dej. Själv är jag glad att jag var på Bollnästravet igår och fick se er lycka live. Stort Grattis!

#6 / / Martin Skwirzynski:

Det här var lika roligt som Sveriges guldmedaljer i OS! OJ vad kul!!!!! Stort GRATTIS Matilda!