Imorse rullade pappa och Johan fram på sjukhusparkeringen med Adventure bak i släpet. De två tidigare gångern jag fått lämnat sjukhuset har jag åkt sjuktransport därifrån men måste säga att jag ändå föredrar att hämtas med hästtransport. Mycket roligare så!
Vidare rullade transporten mot Borlänge och Romme travbana där Adventure skulle ut i V65-1 tillsammans med Lukas Svedin i sulkyn.
När jag var på trav för ca två veckor sen, då när LH startade sist, hade jag inte ens en tanke på att ens kunna hjälpa till med selningen och dög som högst till att hålla i den utskruvade brodden. Jag hade redan efter bilresan mycket ont, bara den resan var det längsta jag suttit upp sedan operationen, och det enda jag kunde tänka på var att kunna åka hem och lägga mig ner (sen vann hon ju, och det var nog bästa smärtmedicinen jag testat hittills haha!). Idag funderade jag inte ens på saken utan selade på allt förutom huvudlaget och vagnen själv, åkte från stall till banan tre gånger och var väl ändå hyfsat igång, om än kanske lite segare än vanligt. Men det gick!! Så kul när man kan känna sån skillnad på bara några veckor. 
 
Fikaväskan var såklart med också, det är standard på travresor. Faktiskt. Ifall ni missat det. Hett tips i så fall. 
Kolla vad söt hon är här! Hon tittar liksom mot oss och bara "kolla matte, husse, kollaa vad duktig jag är!" 
 
LH värmde rätt så bra för att vara hon och sen var det äntligen dags för lopp! Voltlopp och kanske inte direkt det enklaste loppet hon varit med i när man kollade på förhand. Men hon skötte sig bra och det blev ändå en fjärdeplats, eller ja hon hade nästan kunnat blivit trea men lilla damen tyckde den andra tog för stora kliv så hon själv blev istället lite bekväm i slutet. Men hon får godkänt ändå, en fjärdeplats är ändå en fjärdeplats och hon kämpade på bra trots allt. Alla placeringar ska räknas! 
Hon är där i klungan även fast hon inte syns, jag lovar haha 
 
Sen bar det av hemåt. Tre timmars resa och det kändes av efter en lång dag. Åter igen blev denna travdag det längsta jag varit uppe sen operationen. Men även om det gjort ont och varit irriterat och man kanske någon gång funderat på att lägga sig i boxen och vilat ett tag så har det ändå aldrig blivit sådär jag-tror-jag-dör-ont. Och det är framsteg! Sånt gillar jag. Till råga på allt så kom hovslagarn ut direkt efter att vi kommit hem till stallet igen så då blev det någon extra timme där med (men han tyckte jag var lite blek, haha). Meen jag har ju både lördag och söndag att ta igen mig i min alldeles egna säng innan det blir dags att återvända till sjukhuset igen så jag tror jag överlever ändå! Är trots allt alltid värt att åka på trav. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress