/ Om mig / Sjukhuset&Sjukdomen /

Upp på kryckor

Varit dålig på att uppdatera er om rehabfronten denna vecka så tänkte skriva lite om det nu för vet ni vad jag gjort denna vecka? Jo, jag har gått  hela fjorton meter med kryckor! Liksom hejj hallå för några veckor sen tränade jag på att kunna sitta upp och nu tränar jag för första gången på typ 8-9 år på att gå. Och det går liksom bra, ändå. Fast jag är ostadig, helst lutar mig mot väggen och har en som går och håller i mig i ett bälte så ja, det går. Det går att gå, haha! Otroligt. Förut när benet suttit som det gjort har jag haft alldeles för ont för att kunna skutta runt, men nu när det "bara är en stump" så känns det bra. Det känns liksom lätt även om det är svårt. Som att lära sig att cykla igen, fastän att man går. 
Men det är en otroligt lång bit kvar tills jag ska kunna använda protes, jag vet inte ens om det kommer gå med tanke på stumpen (beröringskänsligheten är kvar). Men jag står i kö till att få komma till gåskolan i Gävle. Och skulle det bli så att jag inte kan ha protes så får det va så, för mig är det bara stort att kunna stå på kryckor. Skulle jag bli så pass stark så jag tex kan använda kryckorna när jag ska hämta en häst i en lerig hage, eller bara kunna ta mig upp till skogsdelen i hagen på sommaren, så är bara det total lycka för mig. Men sen såklart, skulle jag i framtiden kunna lära mig gå med en protes så skulle ju det vara ännu häftigare. 
 
Dessutom, som toppet av lyckoberget så skrivs jag ut från avdelningen om exakt en vecka. Om en vecka skrivs jag ut från sjukhuset efter att ha varit inlagd sen 21 november. Om en vecka är jag fri från allt vad sjukhus heter och kan sakta börja jobba mig tillbaka till vardagen igen hemma. Som jag längtar! 
Mitt lilla rum!