/ Linnson / trav /

En mindre rolig tävlingsdag

Östersund idag, ponnytravdag och jag körde två lopp med Linnson utan några speciella resultat. En skitdag, skulle man väl kunna säga att det var. Idag räcker liksom inte ens "bryt ihop och kom igen" till motto för just idag var en sån där tävlingsdag där man lika gärna hade kunnat slängt selväskan i soptunnan innan man åkte hem och aldrig mer kört ett lopp igen. Helt enkelt. 😅😂
 
Det var två tuffa lopp på förhand och vi har redan många galopper och diskningar i raden. Känner redan i värmningen att ponnybus har djävulshorna framme och inte riktigt konsentrerar sig som han ska. Väl till start kommer min tioåriga ponny som gjort snart hundra starter i sitt liv (och dessutom kan gå ett helt hästrally utan att ens reagera på alla skrämselhinder osv) på att några pinnar på innerplan är DÖ LÄSKIGT så han slänger sig ut i spåret, in i ekipaget på utsidan, en gång var hundrade meter genom kurvan innan han kastar sig i tvärgalopp. Jag åker således på fel nedtagande av galopperande häst, och den tar jag med all rätt, men ponnyn gjorde det inte direkt enkelt för mig. Blev kallad att prata med dem från måldomartornet och de frågar mig om jag inte skulle stryka till loppet efter. Är där och då tillräckligt less för att kunna lämna in ponnylicensen på studs och överväger att stryka och skita i allt ända fram tills endast något lopp innan. Selar på och har med garanti aldrig någonsin varit så less och otaggad på start (ponnyn däremot var desto mer taggad, haha). Kör loppet, tar oss i mål på "endast" två galopper, utan en ponny som är rädd för saker på innerplan och får en femteplacering på tiden 2.00,5. 
 
Så andra loppet gick väl lite bättre, men ärligt talat så känns det inte bättre nu heller. Det känns som att jag tragglat på med det här med ponnytravet i motvind och uppförsbacke i så jäkla många år nu utan varken framgång eller speciella resultat. Ponnykuskar som är hälften så gammal som mig kan utan problem ha dubbelt så många segrar och kört fem gånger så många fler ponnysar/lopp än mig som tragglat på med min lilla odåga (men joo jag älskar honom ändåå💞) i alla år i hopp om att allt en dag ska lossna. 
Tagit mig igenom så mycket utanförskap, hat och skit i ponnytravet utan att ge upp och är nu inne på tredje säsongen jag sagt att jag nu kör min sista säsong. Jag känner mig helt för gammal, för stort och så jävla kass att jag en dag som denna faktiskt känt att det nu är dags för ett slut, att jag kört mitt sista lopp och att min älskade ponny lika gärna kan säljas till någon bättre kusk..
.. Men så är det ju inte (helt iaf). Jag kommer förmodligen köra något mer lopp sen när allt känns bättre, jag kommer behålla min ponny för att jag inte har hjärta att sälja min bästa vän - och ponnytrav är ju egentligen det bästa som finns. Alla har vi dåliga tävlingsdagar ibland och jag råkar bara ha en sån där period där de förekommer lite väl ofta. 
Och om ni tycker jag ser sur ut här så är denna bild från värmningen, ni kan ju gissa hur less jag såg ut efter loppet 😂
#1 / / Anonym:

Tusan du ska bli skribent

#2 / / Anonym:

Provar gärna att köra om du skulle vilja 😝 har en exakt likadan hemma! Så e van d