/ L.H Adventure /

Adventure ska bli mamma!

Tänk ibland blir inte planerna alls som man tänkt sig. I vinter och vår har både LH och Greve tränat på bra och jag har längtat efter sommartravet och alla starter vi skulle göra tillsammans. Men istället för det så fick Greve gå i pension och LH, ja hon ska få bli mamma. I tisdags lämnade jag av mitt lilla äventyr på seminstationen för en dejt med Tobin Kronos och om några veckor ska hon tillbaka igen för dräktighetskontroll. Vi funderade redan ifjol på att betäcka henne men valde att fortsätta starta och sen har vi velat fram och tillbaka hela vintern om hon skulle få bli mamma eller fortsätta tävlingskarriären. Men tillslut kom vi fram till att hon får testa på att bli mamma, om hon nu tar sig vill säga. 

 

Så nu får vi se. Hon kanske hinner göra någon start till innan det är försent men största fokusen nu är på att hon ska bli dräktig och att allt sånt ska gå bra. Sen får vi helt enkelt se. Det enda tråkiga med det hela är ju att jag i och med det här inte längre har någon häst jag kan köra själv i loppen. Och att jag går från att träna fyra hästar till endast två, vilket känns jätte lite haha. 

Så nu får vi se om LH blir mamma. Tycker det ska bli så himla spännande alltihopa. Jag har ju liksom varit med henne från kval och hela tävlingskarriären. Hon var min första storhäst, min första andelshäst och det var med henne jag körde första loppet och alla licensloppen med. Allt det här med den här tjejen har verkligen varit ett äventyr och det ska bli såå spännande att se vart allt nu leder.. 

(null)

 
/ Om mig / Sjukhuset&Sjukdomen /

Tillbaka på sjukhuset

Så nu sitter jag här igen. I "min" säng, på "mitt" rum. På avdelningen jag spenderade några månader på i vintras. Och även om jag skrevs ut i slutet på januari så känns det precis som om jag nyss var här. Som om ingenting har hänt, samtidigt som det känns som att det är ett helt liv sedan jag låg här och knappt tog mig upp ur sängen. Men huuur kan det liksom ha hunnit gå fem månader sen jag var här sist? 
 
Jag är nu på rehabmedicin avdelningen i Sandviken för att följa upp sedan rehab tiden efter amputationen i vintras, se vad som gått framåt och hur vi ska planera framtiden. Jag kom hit imorse och får åka hem redan imorgon. Vilket är väldigt skönt, en till sjukhus period har jag inte lust med. 
 
Och sen är det väl lite galet hur mycket som hänt senaste halvåret, det inser jag ju nu när man väl sitter här. Fyra galor, seger med Linna, massa häst, jobb, skola, extra kurser, vänner, träning och trav. Jag har kört sju ponnylopp och ett storhästlopp. Och den där lugna perioden jag planerade att ha efter amputationen försvann helt, men det är väl kanske det som gjort att rehabet gått så pass bra. 
För nu sitter jag ju här. Klar med skolan, stark i kroppen och så jävla redo för framtiden. Och sjukhusteamet är överrens om att det är en sak som gjort att jag ändå tagit mig hit, och det är just hästarna - och körningen. Jag har alltid sagt att hästarna är bästa medicien och det har det verkligen varit den här tiden. Jag var uppe på hästryggen och i rockarden knappa en och en halv månad efter att benet amputerades och sen jag kom hem från sjukhuset har det varit full fart med körningen. Det har gett mig en grym bålstabilitet och balans, och det har hjälpt stumpen läka. Samt fått mig aktiv och såklart, glad. 
 
Så vad har vi kommit fram till idag? Min rygg som varit sned som bara den förut är nu helt rak, jag kan gå 60m (men en paus på mitten) med kryckor utan problem, balansen är bra, bålen stark och lilla stumpis mår trots smärtan bra. Allt har läkt ihop fint, ärret ser bra ut och vill jag i framtiden prova protes tror de inte att det ska vara några problem. Och mycket bättre bedömning än så kan man väl inte få? 
 
/ Greve E. / Stallet /

Tack för allt, Greve E

Greve kom till mig för två år sedan. Jag köpte den då åtta åriga valacken helt osedd tillsammans med min pappa och bror, helt övertygan om att han var den häst jag sökte efter. Jag fastnade för honom i den stunden han klev ut från bussen på gården och likaså gjorde resten av familjen. Han har verkligen charmat oss alla, hästintresserad eller ej. Och han var precis den häst jag sökte efter - den perfekta amatörhästen. Han hade stått i proffstall hela livet, vunnit lopp på V75 och varit på topp, men ledsnat och ville komma till ett lugnare mindre stall. Vilket vi kunde erbjuda, och vi blev perfekt för varandra.
Han blev vår läromästare såväl på banan som i träningen och inte en dag har det gått utan att man kunnat glädjas utav påhittiga, gosiga kille i stallet. Men resan vi gjort har inte varit enkel och det har inte bara varit en skada som kommit emellan. I vintras/våras hittade vi pålagringar i kotan på honom och bestämde oss för att ge honom en sista chans med ny behandling. Han älskar trots allt fortfarande att tävla och träna och skulle kunna fortsätta vara en bra läromästare om det så vore i ett litet provlopp eller om så ett ynka breddlopp. 

Vi har sedan dess tränat på lugnt med förhoppningar om att kunna starta igen senare i sommar. Men när jag kom hem från Elitloppshelgen, alltså för rätt precis två veckor sedan, så hittade jag en liten svullnad över senan på vänster framben.. Så förra veckan åkte vi in och lyste benet och mycket riktigt var det senan, igen. 2016 fick han efter ett montélopp först en liten bristning i senfästet, men som senare blev en skada på ringbandet. Denna gång har han, förmodligen i en lek i hagen, pajjat både kotsenskidan och senorna på samma ben som förra gången. 
 
Vi sa i våras att vi skulle ge han en sista chans att det käns som att den chansen nu har gått. Greve är tio år, han har en fantastiskt tävlingskarriär bakom sig och jag är så himla lycklig över att jag fått ha honom i träning de senaste två åren och jag är så glad att vi i alla fall fick åtta starter med honom på hela den här tiden. Han har verkligen varit guld och jag har aldrig känt mig så säker i sulkyn som jag gjort bakom honom. 
 
Men, ibland kommer man till den punkten där det inte längre är värt att kämpa vidare bara för att kunna ta sig ut på banan. Greve har haft sina toppdagar och det börjar nu bli dags för honom att gå i pension från travet och få leva livet som bäst i sin stora gräshage. Denna kille har gett såväl oss som så många andra så mycket glädje i vagnen och förtjänar en värdig pension. Men en häst med mer otur än denna vet jag inte av och det känns så förbannat tråkigt att han inte längre håller. Men jag fick min sista start med honom helgen innan amputationen i höstas, och det är jag så glad över att vi trots allt hann med. 
 
Så Greve tack, tack för allt du gjort och gör för mig. Njut nu där ute i hagen❤