/ Om mig /

Mycket som kan hända på tre år

 
Började dagen på Vernissage på Häslinglands Museum tillsammans med två gamla klasskamrater och efter det blev det glass på Möljen i solen, så himla mysigt! Det var årets fotoklass på Forsa som ställde ut och sedan jag gick där för tre år sedan har det blivit en tradition att gå på fotoklassernas Vernissage varje vår. Alltid lika fina bilder och jag kan inte råför att tänka tillbaka på tiden som gått sedan jag själv gick där. 

Jag hamnade på fotolinjen när jag inte kommit in på något gymnasium. Jag mådde otroligt dåligt på Bromangymnasiet där jag under två års tid försökt pluggat upp de betyg som fattades för att jag skulle kunna gå någon riktig linje. Men med tanke på hur dåligt jag mådde på skolan jag gick på kändes inte ett gymnasium som någon idé att ens försöka med, men jag fick av en studiehandledare istället reda på att Forsas fotolinje fanns. Ett helt år med endast fotoplugg, jag kände att jag behövde något helt nytt så jag sökte in. Jag fotade redan då mycket och såg det som en chans att utvecklas, och jag har verkligen inte ångrat mitt val att börja om på nytt där. Jag fick inte bara nya kunskaper utan en hel omvändning i vardagen, nya vänner och ny motivation. Jag skaffade mig framtidsdrömmar som jag sedan kunnat checka av. 
 
Jag minns hur dålig jag var när vi skulle ha våran slututställning. Infektionen var som värst, jag hade så fruktansvärt ont och samtidigt som det fysiska krånglade så dog Kakan (mitt russ), vilket inte direkt fick mig att må bättre. Men klassen ställde upp så himla mycket, de satte upp mina tavlor och såg till att jag kunde vara med trots allt. Jag hade aldrig tidigare gått i en klass som ställt upp så mycket som dem alla gjorde under det året. De var så fantastiska allihopa och jag fick vänner för livet. 💕
 
Nu tre år senare kan jag jobba med med min hobby. Jag är fastanställd banfotograf på travet, mina bilder har synts i alla möjliga hästtidningar, lokaltidningar, på vinnartavlor, spelsajter och hemsidor. Så fantastiskt kul! Sedan jag gick där har jag tagit kör och tränarlicensen till travet, fixat körkort och tappsko kompetens, skaffat mig tre nya hästar, börjat plugga upp de där betygen och jag har amputerat det där benet som flera gånger var nära att förstöra för allt det där. Jag mår så otroligt mycket bättre nu och jag är faktiskt glad att jag tog en paus från det som fick mig att må som dåligast. En ny start är aldrig fel och utan den tror jag inte att jag kunnat genomför alla mina drömmar och mål som jag haft. 
Bild från Elitloppet förra året. Snart sitter jag där igen!  Foto: Meta Södin 
#1 / / Martin%20Skwirzynski:

Vilken resa du har gjort de senaste åren och så härligt att läsa att du mår så bra nu, även om jag vet att du har smärtor emellanåt! Du är ett föredöme för alla som kämpar i motvind och dessutom en skicklig fotokollega!!!

Svar: Tack så mycket!
Matilda Persson, 21 år