Bryt ihop och kom igen

Vissa dagar, eller veckor, är helt klart tuffare än andra. Ibland gör det bara lite för ont samtidigt som man känner sig lite för dålig och lite för otillräcklig. Då det känns som att man själv vill mer än vad kroppen tillåter och man grubblar över det minsta lilla som sagts eller gjorts. Grubblar över minsta lilla kommentar och allt man gör känns bara som en belastning för någon annan. Hur mycket man än försöker blir allt bara fel och allt blir bara för mycket. Ibland kan jag verkligen fundera över beslut som tagits och vad som egentligen är det bästa i längden. 

Vissa dagar känns allt bara för mycket och sånna dagar har hittills hela denna vecka bestått av. Kroppen har mått sämre än på länge och det drar som vanligt ned psyket med. Mitt självförtroende ligger kvar i sanden någonstans och jag känner mig allmänt less på det mesta. 
Men det är liksom ändå okej, för jag vet ju att det kommer kännas bättre igen om ett tag. Bara det att ibland känns en tom stugan 74 mil hemifrån verkligen så kall och ensam som det låter.. 

Vi får ta nya tag imorgon, godnatt. ❤