/ Om mig / Sjukhuset&Sjukdomen /

Hur blev det egentligen såhär?

I januari var det faktiskt hela sju år sedan jag startade denna blogg. Här har ni fått följa med i såväl toppar som dalar av livet och följt såväl min satsning med hästarna som det mer personliga med uppväxten, skolgången, jobben,  sjukdomen, och amputationen. Ni har varit min största support oavsett vad och jag har både lärt som utvecklas såväl som människa, och som "bloggare" genom åren. Bloggen har gett mig mycket, tagit mycket och visat mig mycket. Men framförallt har den där bloggen som egentligen startade som träningsdagbok till "Skogsrussen" Bella och Linnson blivit mitt absolut bästa sätt att bolla känslor och idéer i såväl bra som dåliga stunder. Och med där genom åren har alltid ni läsare varit som stöd, inspiration och hejjarklack. Vilket jag är så tacksam för. ❤
 
Men det är också mycket som hänt i livet innan bloggen skapades - och just det har jag fått många frågor om. Så just därför tänkte jag att det kunde vara på tiden att en gång för alla dra den där livshistorien. Från den där friidrottande 10 åringen som drömde om att en dag hoppa hinder högre än Malin Baryard, till att få första symtomen av sjukdomen och allt vad som nu hände sen. 

För hur kommer det sig att jag, som innan jag hamnade i rullsol, aldrig kört en häst - blev Sveriges första rullstolsburna travkusk. Och varför, hur och när kom rullstolen in i bilden? Allt detta och mycket mer har jag tänkt sammanfatta i en serie av inlägg som kommer komma upp här varje onsdag i ett par veckor framöver. Har ni några frågor eller ämnen ni vill jag ska ta upp i denna serie så kommentera gärna det här nedanför. Annars publiceras första inlägget imorgon - Så kolla gärna in igen då! 
 
 
Kommentarer (2)
Amputation / Kusk / complex regional pain syndrom / travsport
/ Mølleslettens Linna / trav /

Comeback för Linna

Idag gjorde Linna comeback på tävlingsbanan igen efter ett halvår ifrån tävlandet. Hon blev allt mer stressad i somras så det kändes tillslut inte ens kul att åka iväg och tävla, varken för henne eller för oss. Så jag valde att "börja om från början" med henne och det verkar, i alla fall som hon visade idag, att det var exakt vad hon behövde! 
 
Jag kunde ju, av förklariga skäl, inte vara på plats på Bergsåker idag. Så jag har suttit här i min stuga 80 mil ifrån tävlingsbanan med ATG liven på hela dagen och varit dö nervös över detta. Men hon har skött sig galant och lika så Johan, pappa och Sandra som åkte med henne idag. Också Linnson då såklart! Han som alltid får följa med henne som sällskap. Linnson är hennes snuttefilt och hon behöver ha honom nära ifall hon blir nervig under resan eller på tävlingsbanan. Russ är bra till det mesta helt enkelt. ❤
 
I loppet blev hon femma. Men jäklar va hon sprang på! I slutkurvan såg hon ut att kunna vinna, eller bli tvåa, men tyvärr tog krafterna slut på upploppet och hon fick idag nöja sig med en femteplats. Men jag är supernöjd ändå för hon visade upp en mycket lugnare sida jämfört med hur hon var i somras, hon höll sig stabilt i trav hela loppet och gjorde vad hon kunde. Brorsan har skött henne på bästa vis sedan jag flyttade ner hit och det ska verkligen bli kul att se hur hon sköter sig i framtiden efter den här starten! 
 
/ Foto / Om mig /

Att ha en ledig dag

Känns lite smått otroligt att det endast är två veckor sedan jag tog dessa vinterbilder utanför dörren och idag ser det ut såhär! Blommor på gräsmattan, solen skiner och det känns verkligen som att våren är här... i februari? Känns så himla konstigt! Och jag har redan börjat fått lite smått panik över det här hur jag ska klara av att sköta trädgården i sommar (eller ish nu??). Har flera blomland, buskar, träd och såklart en relativt stor gräsmatta att ta hand om och jag varken äger en gräsklippare eller vet hur man gör för att få ett blomland att se fint ut. Men det löser sig säkert på något vis, haha! 
 
Blommorna som växer på gräsmattan min just nu 
 
Tog även med mig kameran ner till bryggan och tog några bilder där med. Naturfoto är inte min starkaste sida men kul att passa på när man ändå är ute och kollar läget. Blir nog finfint att sitta där vid vattnet i sommar! Älskar att bo så nära havet. Att det är en asfalterad, platt väg från stugan och ner dit gör det inte direkt sämre. Hemma i Bäckis ligger gården mellan två berg med grusväg, så att "bara ta en liten promenad" har blivit ett jäkla styrkepass där hemma. Här rullar det enkelt oavsett åt vilket håll jag än rullar åt. Lyx!