Eftersom folk frågar

Jag har fått så otroligt mycket frågor om varför jag sagt upp mig från ett jobb som jag trivs med, speciellt i de tider vi lever i just nu med coronan och allt. Och absolut, jag kan hålla med om att det kanske inte är det smartaste att säga upp sig innan man hittat något nytt jobb. Men nu var det mitt beslut och detta beslut är absolut inget som togs av en slump utan att jag tänkt igenom allt innan. För tro mig, jag har funderat, ångrat och oroat mig såväl innan som efter att jag sa upp mig. Allt har helt enkelt sina för och nackdelar, och som jag skrev förut så blev det såhär helt enkelt eftersom att jag vela komma närmare hem. Hem till mina egna hästar som jag ändå känner att jag måste ta lite ansvar över och hem till min familj och vänner. 

Jag har verkligen trivts på jobbet. Jag älskade hur jag bodde, och allt där nere ÄR enklare med rullstolen. Det finns i stort sett inga backar, de flesta vägarna är asfalterad och så (i varje fall de år jag varit nere) är det knappt någon snö. Fredriks stall var rymligt, plant, lättarbetat och asfalterat. Så många fler liknande stall som Fredrik har finns knappt i Sverige. 

Men utanför jobbet hade jag inte mycket alls, så hela mitt liv blev mitt jobb. Och det är väl kul det med, men samtigit så kände jag att livet faktiskt också är mer än bara jobb och jag vela hem medans jag liksom fortfarande hade något att komma hem till. 

Så därför blev det helt enkelt såhär. Sen om detta är rätt beslut eller ej det är ju svårt att säga såhär på förhand. Jag kanske har tagit ett jättedumt beslut eller så har jag tagit det absolut bästa beslutet. Det återstår helt enkelt att se! 

Jag fick i alla fall två fina år där nere och nu är det dags att hitta något nytt jobb som förhoppningsvis kan ge mig lika mycket glädje, medans jag samtidigt kan få några roliga timmar utanför jobbet med.