/ Greve E. / Stallet /

Tack för allt, Greve E

Greve kom till mig för två år sedan. Jag köpte den då åtta åriga valacken helt osedd tillsammans med min pappa och bror, helt övertygan om att han var den häst jag sökte efter. Jag fastnade för honom i den stunden han klev ut från bussen på gården och likaså gjorde resten av familjen. Han har verkligen charmat oss alla, hästintresserad eller ej. Och han var precis den häst jag sökte efter - den perfekta amatörhästen. Han hade stått i proffstall hela livet, vunnit lopp på V75 och varit på topp, men ledsnat och ville komma till ett lugnare mindre stall. Vilket vi kunde erbjuda, och vi blev perfekt för varandra.
Han blev vår läromästare såväl på banan som i träningen och inte en dag har det gått utan att man kunnat glädjas utav påhittiga, gosiga kille i stallet. Men resan vi gjort har inte varit enkel och det har inte bara varit en skada som kommit emellan. I vintras/våras hittade vi pålagringar i kotan på honom och bestämde oss för att ge honom en sista chans med ny behandling. Han älskar trots allt fortfarande att tävla och träna och skulle kunna fortsätta vara en bra läromästare om det så vore i ett litet provlopp eller om så ett ynka breddlopp. 

Vi har sedan dess tränat på lugnt med förhoppningar om att kunna starta igen senare i sommar. Men när jag kom hem från Elitloppshelgen, alltså för rätt precis två veckor sedan, så hittade jag en liten svullnad över senan på vänster framben.. Så förra veckan åkte vi in och lyste benet och mycket riktigt var det senan, igen. 2016 fick han efter ett montélopp först en liten bristning i senfästet, men som senare blev en skada på ringbandet. Denna gång har han, förmodligen i en lek i hagen, pajjat både kotsenskidan och senorna på samma ben som förra gången. 
 
Vi sa i våras att vi skulle ge han en sista chans att det käns som att den chansen nu har gått. Greve är tio år, han har en fantastiskt tävlingskarriär bakom sig och jag är så himla lycklig över att jag fått ha honom i träning de senaste två åren och jag är så glad att vi i alla fall fick åtta starter med honom på hela den här tiden. Han har verkligen varit guld och jag har aldrig känt mig så säker i sulkyn som jag gjort bakom honom. 
 
Men, ibland kommer man till den punkten där det inte längre är värt att kämpa vidare bara för att kunna ta sig ut på banan. Greve har haft sina toppdagar och det börjar nu bli dags för honom att gå i pension från travet och få leva livet som bäst i sin stora gräshage. Denna kille har gett såväl oss som så många andra så mycket glädje i vagnen och förtjänar en värdig pension. Men en häst med mer otur än denna vet jag inte av och det känns så förbannat tråkigt att han inte längre håller. Men jag fick min sista start med honom helgen innan amputationen i höstas, och det är jag så glad över att vi trots allt hann med. 
 
Så Greve tack, tack för allt du gjort och gör för mig. Njut nu där ute i hagen❤ 
/ Greve E. / Linnson /

Vi förbereder oss för rally

Sagt det förut och jag säger det igen, det finns inget bättre än att sitta där bak i vagnen en varm "sommar"kväll och bara njuuta. I helgen kunde jag för första gången köra i kortärmat och småvägarna har tinat fram så nu har vi alla vägar tillbaka. Linnson och jag tog en lite längre tur upp på ett berget vi har en bit ifrån gården. Så sjukt mysigt att bara sitta där i vagnen medan ponnyn lunkar på i sin egna nyfikna takt. I sommar har jag tänkt att vi ska starta i Hästrally igen så nu varierar Linnson sina träningspass med snabba galoppintervaller bakom Linna med långa, lugna turer efter varierat underlag. Linnson har startat hästrally en gång tidigare för två år sedan och då blev vi femma. Vi var även med i ett mindre rally, bara över dagen, i höstas och där vann vi. Så vi har ju faktiskt lite krav på oss i år. 😉
Greve är i full gång han med, jobbar upp grundkonditionen än så länge. Men snaart är det dags för att provas på banan. Tanken från början var att han skulle kunna starta redan i juni men vi får se om det blir juli. Beror lite på hur träningen går för gammeln. 😁
 
/ Greve E. /

Det här med Greve..

Greve fick en skada på senan och ringbandet 2016 och sedan dess har han nästan åkt fler vändor till veterinären än till tävlingsbanan. Han blev friskförklarad från senskadan relativt fort men vi valde att låta honom vila och träna upp honom långsamt efteråt. Så han kom tillbaka på tävlingsbanan igen sommaren 2017, gjorde endast fyra starter det året och presterade trots allt inte alls på topp. Under fjolåret blev det istället flera veterinärvändor där han blev sprutad i leden utan att det egentligen hjälpte speciellt länge innan de där små guppningarna med huvudet kom tillbaka. Greve var liksom aldrig halt, och var hur fin som helst i lägre farter och tränade bra, men när vi joggade syntes det desto mer. Efter loppet i november bestämde vi oss för att åter igen åka in till veterinären då vi inte tyckte att allt stämde, och han blev åter igen behandlad utan resultat. 
 
Så då fick han vila igen. Sen satte jag igång honom när jag kom hem från sjukhuset två månader senare, och jag tyckte han kändes fin från början. Sen kom de där små, små guppningarna tillbaka. Så det blev en vända till farbror veterinär igen men denna gång valde vi att röntga och det visade sig som jag skrev tidigare att han hade pålagringar i kotan. Därför har han i tre veckor nu gått på IRAP behandling, en behandling där man medicinerar med hästens egna blod. Så kroppen får läka sig själv. Och han gick faktiskt igenom veterinärbesiktningen tidigare i veckan! Så nu hoppas jag verkligen att det håller i sig denna gång. Vi ska sätta igång honom nästa vecka igen och ge han ett försök till som tävlingshäst. Greven är den perfekta "amatörhästen" och en riktig läromästare, och även om han blir 10 år i år så tycker han det fortfarande är kul att träna och tävla. Så att bara ge upp, när vi lagt ner så mycket tid och pengar på honom, känns så fel. Så jag hoppas verkligen att vi hittat något som fungerar för favvokillen nu. För hans eget bästa. 💕