Imorse rullade pappa och Johan fram på sjukhusparkeringen med Adventure bak i släpet. De två tidigare gångern jag fått lämnat sjukhuset har jag åkt sjuktransport därifrån men måste säga att jag ändå föredrar att hämtas med hästtransport. Mycket roligare så!
Vidare rullade transporten mot Borlänge och Romme travbana där Adventure skulle ut i V65-1 tillsammans med Lukas Svedin i sulkyn.
När jag var på trav för ca två veckor sen, då när LH startade sist, hade jag inte ens en tanke på att ens kunna hjälpa till med selningen och dög som högst till att hålla i den utskruvade brodden. Jag hade redan efter bilresan mycket ont, bara den resan var det längsta jag suttit upp sedan operationen, och det enda jag kunde tänka på var att kunna åka hem och lägga mig ner (sen vann hon ju, och det var nog bästa smärtmedicinen jag testat hittills haha!). Idag funderade jag inte ens på saken utan selade på allt förutom huvudlaget och vagnen själv, åkte från stall till banan tre gånger och var väl ändå hyfsat igång, om än kanske lite segare än vanligt. Men det gick!! Så kul när man kan känna sån skillnad på bara några veckor. 
 
Fikaväskan var såklart med också, det är standard på travresor. Faktiskt. Ifall ni missat det. Hett tips i så fall. 
Kolla vad söt hon är här! Hon tittar liksom mot oss och bara "kolla matte, husse, kollaa vad duktig jag är!" 
 
LH värmde rätt så bra för att vara hon och sen var det äntligen dags för lopp! Voltlopp och kanske inte direkt det enklaste loppet hon varit med i när man kollade på förhand. Men hon skötte sig bra och det blev ändå en fjärdeplats, eller ja hon hade nästan kunnat blivit trea men lilla damen tyckde den andra tog för stora kliv så hon själv blev istället lite bekväm i slutet. Men hon får godkänt ändå, en fjärdeplats är ändå en fjärdeplats och hon kämpade på bra trots allt. Alla placeringar ska räknas! 
Hon är där i klungan även fast hon inte syns, jag lovar haha 
 
Sen bar det av hemåt. Tre timmars resa och det kändes av efter en lång dag. Åter igen blev denna travdag det längsta jag varit uppe sen operationen. Men även om det gjort ont och varit irriterat och man kanske någon gång funderat på att lägga sig i boxen och vilat ett tag så har det ändå aldrig blivit sådär jag-tror-jag-dör-ont. Och det är framsteg! Sånt gillar jag. Till råga på allt så kom hovslagarn ut direkt efter att vi kommit hem till stallet igen så då blev det någon extra timme där med (men han tyckte jag var lite blek, haha). Meen jag har ju både lördag och söndag att ta igen mig i min alldeles egna säng innan det blir dags att återvända till sjukhuset igen så jag tror jag överlever ändå! Är trots allt alltid värt att åka på trav. 
 
Här nedanför ser ni några fantastiskt fina bilder Ellinor tog på Adventure och oss efter segern den 29 december. Och vet ni vad, imorgon är det dags att försöka igen! LH ska starta på Romme, lunchtravet, och pappa, Johan och LH kommer åka förbi sjukhuset på vägen ner för att hämta upp mig! Så jag missar inte denna start heller och får den bästa sjuktransporten man kan tänka sig härifrån, haha! Jag får sen stanna hemma över helgen också, ska bli så sköönt! Varit här på sjukhuset i snart två veckor igen sen förra permisen över nyår. 
 
Sen var väl det ändå lite smått otroligt egentligen att den där segern tillslut kom i absolut sista starten på året, och i en start där jag kunde vara på plats efter flera veckor på sjukhus. Daniel lotsade fram henne perfekt och över upploppet sprang hon allt vad det gick, det var så häftigt att se! Ett äventyr har det varit med den här hästen och det känns lite exktra kul att hon ändå bjudit på några fina starter nu sen hon kom tillbaka. I våras blev hon utdömd och vi började kolla på hingstar, men beslöt oss för att ge henne ett år till och det känns som vi gjorde rätt med tanke på hur fin, glad och snäll(are) hon är nu för tiden. Vi klurar fortfarande på en passande partner till henne men det där året vi tänkte ge henne är ännu inte slut, så hon får fortsätta att starta och träna fram tills början av våren. Så får vi se om hon vill bli mamma i år eller tävla några lopp till. Jag ska då (eller ja,vill) i alla fall köra några lopp till med henne själv, när jag är i trimm för det! Det får bli det första målet. 
 
Bilder tagna av Ellinor Kempe 
L.H.Adventure, vårt alldeles egna äventyr ♥
Idag var det äntligen dags! För idag var det äntligen (äntligen!!) dags för Adventure att vara först över mållinjen. Och jag hann dit och fick för första gången besöka vinnarcirkeln som tränare och delägare (LH har en seger sen förut men då stod jag inte som tränare ännu och jag hann inte fram till vinnarcirkeln ,haha). Jag har fått följa med denna häst från kvallopp till starthäst, med henne körde jag alla licensloppen och med henne gjorde jag allra första loppet med. Och så idag bjöd hon på första riktiga tränarsegern! Alltså de är ju nå sjuukt vad grym hon är, äntligen! Så många gånger vi sagt att nu är det dags också har det bara strulat i loppet istället. Men nu så, äntligen! 
Johan har tränat henne toppenbra så jag kan inte alls ta åt mig hela äran. Det är så många som hjälpt mig med den här hästen genom åren och nu i slutet när jag vart på sjukhuset har hela familjen skött hästarna toppen. Så det känns som att det är jag själv som ikväll ska tacka dom, och framförallt LH för segern. ♥