Kanske inget strålande resultat idag men det är faktiskt det här vi kämpat för i elva månader nu; att han ska vara fräsch, fin och kunna starta. Det är den här dagen man suttit och drömt om kalla vinterdagar när det endast var långa skritt turer som gällde och det är det här man väntat på så, så länge. Geve har krigat sig förbi skador och äntligen är vi tillbaka på banan tillsammans! 




Att de andra hästarna skulle vara lite snabbare än vad vi väntat oss var väl kanske inte så bra, men Greve springer ungefär samma tider som han gjorde innan skadan och kändes fin efteråt. Han har tränat på bra innan och kändes trots allt bra idag så vi fortsätter nöta på. Snart så är det hans tur att vara först ✌🏻💕🐴

Hur morgontrött jag än må vara så kan jag lova att det inte finns många bättre sätt att starta dagen på än en körtur i morgonsolen. Greven fick några vändor i sandbacken vid 06.30 imorse innan jag drog iväg till skolan och dagen kändes redan då mycket enklare. 🌸 Även fast jag till 100% hellre kunnat fortsätta dagen i stallet istället för att behöva sitta på skolan.. 


* Jag har varit på lite olika smärtcentrum, allt från Umeå i norr till Akademiska (tre olika ställen) och Karolinska i Stockholm.  

* Sjukdomen jag har ligger bland de högsta på den den uträknade smärtskalan. Över att bryta ben, föda barn (herregud??) och strax över cancer och amutations smärta. Känns helt sjukt när man tänker på det. Sen är ju smärtan olika från person till person, men jag kan väll säga som så att jag kan inte ens ha byxor med sömmar innuti för den lilla detajen gör för ont mot huden på benet. 
 
* En gång när jag var som dåligast första åren jag var sjuk åkte jag och mamma iväg till någon skum gubbe som bodde någonstans utanför Sundsvall. Han påstod att han kunde hjälpa mig och vi fick kontakt med honom sådär genom vänners vänner. Gubben höll mig i handen och påstod att han kännde massa saker. Sen hokus pokus visste han hur jag skulle botas. Så vi betalade han pengar i fickan och åkte iväg till apoteket och tog ut SJUKT mycket piller (mest sånt som Zink och liknande)... Och allts nej det hjälpte inte. Det kostade bara mycket pengar. Men var lite kul att gå "bakom ryggen" på sjukhuset och testa något annat när sjukvården bara gick emot en. 
 
* En annan gång när jag var inlaggd under längre tid klippte vi av en bit av mitt hår och skickade in på analys - för även där var det ett bolag som påstod att de kunde bota mig med deras pulver. Fick något svar och även där blev det piller (eller ja denna gång var det pulver). Såklart fick inte sjukhuset veta något, så vi gömde burkarna i garderoben när jag var inlagd på sjukan i tre månader. (11 åriga Matilda tyckte det var rätt kul ja). 
 
* Jag har tre rullstolar, en "ute rullstol" med halvmotor som tar sig lätt fram i stallet. Kallas Cross rullsol men den lever inte upp till namnet eftersom den pajar hela tiden, haha. :( Sen två pantera, en till vardags och en extra som jag har på övervåningen (fungerar även väldigt bra att ha de gånger jag pajat de andra rullstolarna också ehehe). Jag är verkligen sämst på att ta hand om rullstolarna och brukar nästan alltid ha något jäkla däck som gnisslar.'